”Jo, jag tänker nog ganska mycket på döden”, inleder Monica Wilderoth när vi träffar henne för ett samtal om livet och om döden. Hon har skrivit en bok om Blenda och Trine som är systrar, eller var. Det är en bok om sorg. Hur det är att förlora någon nära. Redan tidigt i skrivprocessen av […][...]

Våren närmar sig, bokrean närmar sig, saker händer. På dagensbok.com den här veckan händer detta: Idag skriver Eva om Arkan Asaads Stjärnlösa nätter – en bok om tvångsgifte som bygger på författarens egna upplevelser. Emelie försvinner in i den amerikanska tonårsvärlden och recenserar debutanten Jandy Nelsons Himlen börjar här – en ungdomsroman om sorg och […][...]

Inför läsningen av Nina Wähäs nya bok, Titta inte bakåt, (recension kommer) läser jag om hennes debut S som i syster. Det är då jag inser att jag på kort tid har läst tre svenska debutromaner som handlar om just systrar. Det är Blenda och Trine i Monica Wilderoths Jag ska räkna till hundra och […][...]

Imorgon åker jag till landet på semester, för att njuta av sol och bad, för att läsa ostört och försöka skriva klart den där romanen. Inser att det är nästintill en omöjlighet att planera sin läsning för två veckor framåt. Speciellt om man är lämnad i den där sommarstugan utan bil och möjlighet att införskaffa […][...]

Förra veckan bjöd Kulturhuset i Stockholm in till Debutbar, ett säkert tecken på att ytterligare en boksäsong har passerat. Jag tycker alltid att det känns så högtidligt med Kulturhusets Debutantbarer, som att det blir examen och avslut. Gäster var bla Elin Ruuth, Helena Österlund, Monica Wilderoth och Eli Levén, som samtalade om sina böcker med […][...]

”Det står fyra livrädda människor i en hall i ett stort bostadsområde i en ganska liten stad och inget av det är unikt.” Det ska sägas genast: om sorg går egentligen inte att säga mycket. Det är inte unikt att känna sorg, men däremot är varje sorg unik. Unik så till vida att hur man […][...]