När jag slog upp Ovanjorden av Mikael Berglund visste jag inte alls vad jag hade att vänta. Boken var som ett slag i magen. På ett bra sätt, tror jag – ärligt talat är jag inte helt säker. Vi väntar tills hon kommer, om det så dröjer till morgonfåglarna vaknat, om så ögonlocken svällt igen […][...]

”Finland är degenererat, flyktingar som kommer därifrån bär på sjukdomar och är farliga.” De flesta skulle nog hålla med mig om att citatet, som är hämtat ur Mikael Berglunds dystopiska roman Smekmånader, framstår som absurt. Men vad händer om vi byter ut Finland mot Afghanistan eller Somalia? Viktor och Maija är nygifta. De ska tillbringa […][...]

-Men ni förstår att med silvret köper ni er fria från nomadlivet. -Vad skulle vara friare än det? Norrland. 1600-tal. Kalla, kalla vintrar. Brytningstider. Och där vandrar Judit, i början med en get som enda sällskap, så småningom med två barn att sörja för. Varför Judit vandrar vet hon knappt själv. Kanske letar hon efter […][...]