Persongalleriet, som presenteras kort och snärtigt i en medverkandelista, sträcker sig i ålder från 21 till 67 och inkluderar bland annat fyra konditoriservitriser (Agda, Asta, Aina och Alma!) från Småland med vida kjolar och aptit på livet, ett nästan nygift par, ett något äldre par, ett par universitetsadjunkter med åsikter respektive mål i mun, en präst med dotter och en läkare – och så Florrie då, en kvinna i sina bästa år (är det ett eko från Karlsson på taket?). De har alla sina egenheter och kanske hemligheter och skvallret böljar snart fram och tillbaka om några av dem.

Florrie spetsar öronen och när ett dödsfall inträffar är det dags för henne att pröva sina egna detektivtalanger och det gör hon i hög grad tillsammans med en av universitetsadjunkterna, som är hennes like i bildning och intellektuell kapacitet. Mellan dem spirar en möjlig kärlek som verkligen får mig att tänka på Lord Peter Wimsey och Harriet Vane.

Det är bjärta färger och solsken, det är blinkningar till Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang och Stieg Trenter – och många fler. Det är pastisch och fan fiction med lite högre svansföring och det är puttrigt och hemtamt för oss som trivs i döda deckarförfattares sällskap och uppskattar självdistans och genredistans. Därtill en mängd ålderdomliga ord och uttryck som så gott som fallit i glömska men gör sitt till för att stärka banden till föregångarna.

Trots dödsfallet är det glatt humör, både hos författaren och resenärerna, och idag, när allt ska gå så förtvivlat fort, är det ganska skönt att efterforskningarna får ta sin tid och att frågor och svar skickas per telegram. Omvärlden i stort är mestadels lagom suddigt skildrad men vid sökandet tangeras större frågor. Samtidigt som tiden är tacksam med sina schabloner och associationer kan jag ibland bli lite fundersam över hur hon använder sig av en del av 1950-talets värderingar men det är nog jag som är överdrivet känslig och ofta går hon ju emot dem.

Nästa bok om Florrie kommer redan om någon vecka och jag ser fram emot att läsa vidare.

Similar Posts:

• Personligt och pratigt om favoritdeckare
• Sommardöd, spekulationer och vaniljhjärtan
• En svensk Agatha Christie
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• En hyllning till brittiska deckare, byhålor och pubkulturen

Hon har valt ut sex brittiska och 28 svenska och finlandssvenska deckarförfattarinnor som samtliga debuterade mellan 1920 och 1964 och berättar om såväl författare som verk. Uppbyggnaden är en allmän introduktion och därefter ett antal essäer som fokuserar på en eller flera författarinnor.

Hon redogör för likheter och skillnader i bakgrund, utbildning och yrkeserfarenhet mellan de verkliga kvinnorna, ibland med gott om material till sitt förfogande, ibland knappt något alls, och därtill motsvarande jämförelser mellan protagonister och tematik. Ett stort utrymme får också mottagande och kritik, liksom hur dessa kvinnor ”marknadsförts”, gärna med fokus på ungdom och utseende.

Även om det är de kvinnliga deckarförfattarna som är ämnet nämns och beskrivs en hel del av de manliga och deras verk. De finns men de är inte de mest intressanta, även om somliga av dem får mycket uppskattande omdömen.

De engelska författarinnorna är välkända och jag har läst böcker av alla utom en. De svenska, däremot, är en mycket blandad skara med Maria Lang som den dominerande. Ordningen är dock kronologisk, vilket placerar henne en bra bit fram i boken. Av de övriga har jag pinsamt nog bara läst Kerstin Ekman och Loulou Forsell och jag får många namn att skriva upp på att-läsa-listan.

Hon är ganska kategorisk och har sina favoriter – Dorothy Sayers! – och dem hon tycker har sina brister, trots allt. Det mest uppseendeväckande i den vägen är väl att hon egentligen inte tycker att Agatha Christie, Drottningen med stort D bland deckardrottningarna, inte är särskilt bra i jämförelse med flera av de andra. Jag tycker om att hon tycker saker, även om argumentationen kan vara väl svepande, och hur hon också nyanserar sina omdömen vartefter.

Det är som sagt personligt och därtill ofta mycket roligt men också väldigt pratigt och jag kan tänka mig att man kan bli ganska trött på både utvikningar och omständliga skildringar men jag föredrar det alla gånger framför tillrättalagda och smått oengagerade böcker om böcker.

Similar Posts:

• På semester med Lang och Christie
• En svensk Agatha Christie
• Kaxigt om skrivande kvinnor
• To die for?
• Lite för tamt

Det faktiska polisarbetet förefaller Wijk inte särskilt bevandrad i, trots att han tituleras chef för rikspoliskommissionen. Han dryftar utan förbehåll pågående utredningar med mordmisstänkta och rycker i egen hög person ut när hans vänner och bekanta snubblar över ett lik eller två. När Maria Lang i böckerna redogör för Wijks relationsproblem på hemmafronten väckte detta både uppseende och kritik i pressen.

Att deckarna så utomordentligt väl speglade sin samtid är nog den huvudsakliga förklaringen till deras popularitet idag. Samtidsmarkörerna duggar tätt och det är inte svårt att bli nostalgisk över 50-talets borgerliga livsstil. En värld med hembiträden, läroverksadjunkter och studentskrivningar, fri från mobiltelefoner, stress och datorer. Författarens litterära kunnande gör sig gällande i alla litterära citat och anspelningar.

Bakom de präktiga fasaderna döljer sig förträngda begär och otyglade passioner, som leder till ond bråd död. Författaren fascinerades först som sist av brottets psykologiska dimension. I detta var hon före sin tid, liksom då hon som mordmotiv använde sig av homosexuell passionerad kärlek.

Dagmar Lange (1914-1991), som det stod på dopattesten, var sedan barnsben en utpräglad nattuggla. Hon ägnade de ljusa sommarnätterna i hemstaden Nora åt att skriva årets julklappsdeckare. Resten av tiden stod hon i katedern på Nya Elementar på Östermalm, dock helst inte före klockan tolv på dagen. Eftersom det inte ansågs riktigt lämpligt att en lektor tillika studierektor skrev deckare, lade hon sig till med en pseudonym. Det var ett spel för gallerierna, eftersom Maria Lang blev ett känt ansikte i Hylands hörna med flera TV-program och hördes i radion.

Lange var sällskapligt lagd, slagfärdig, underhållande och kompis med stjärnjournalisten Barbro Alving. Hon unnade sig livets goda och kunde gladeligen beställa godsaker från Östermalmshallen med taxi till Nora. De excentriska och egocentriska dragen förstärktes med åren och tidigare anställda på Norstedts förlag kan vittna om hennes divalater. När hon dog var dödsboet skuldsatt, trots att Lange kunnat kamma hem höga inkomster.

Författaren hade stark integritet och såg till att lämna få ledtrådar till sitt privatliv efter sig. Av de otaliga breven till lillasystern i Danmark finns inga spår. I stället har Margaretha Fahlgren, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, i sin nya bok Ett dubbelt liv: Dagmar Lange alias Maria Lang främst rekonstruerat Dagmars liv utifrån hennes böcker, läst vad andra skrivit om henne samt intervjuat ett fåtal personer som kände Dagmar. Författaren har gjort en gedigen research.

Materialet presenteras kronologiskt och många röster citeras. Det handlar om verk kontra liv, med slagsida åt liv. Fahlgren är grundlig, till den grad att en viss upprepning kan noteras, exempelvis angående deckarnas mottagande i pressen.

På 60-talet bröt diskussionen om pusseldeckarens bristande verklighetsförankring ut och på 70-talet försvann de så gott som helt. Maria Lang förringades av deckarexpertisen på 70- och 80-talen på ett mycket försåtligt vis. Men även om kritikerna hudflängde Maria Lang, behöll hon genom alla år en trogen – om än med tiden krympande – läsekrets.

Fahlgren pekar på deckarnas faktiska kvalitéer och på att Maria Lang med sitt skrivande om relationer och kvinnors villkor banade väg för många av våra nutida populära deckarförfattare.

Margareta Fahlgrens bok utgör intressant läsning, som gett mig en del värdefulla insikter och inspirerar mig till att börja leta på antikvariat efter titlar av Maria Lang, som jag inte läst. Inte så illa!

Similar Posts:

• På semester med Lang och Christie
• Personligt och pratigt om favoritdeckare
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• Sommardöd, spekulationer och vaniljhjärtan
• Lögner och förbannade hemligheter

Vi ljuger för att skydda oss själva och dem vi älskar. Vi ljuger av lättja, för att lögnen är enklare än sanningen – för som någon sa: lögnen kan resa halvvägs runt jorden innan sanningen har hunnit knyta skorna.

Det är lördagen den sextonde december 2000 när boken börjar. Det är då Marias liv för alltid förändras. Det är då hon och hennes familj slängs in i en karusell av lögner och ond bråd död.

Maria är iväg på en tjejhelg när hon nås av beskedet att hennes bonusdotter Yasmin är försvunnen. Yasmin antas ha tagit livet av sig. Hennes stövlar och ett avskedsbrev hittas på en klippa och ett vittne har sett något falla därifrån ner i havet. Men ganska snart blir Yasmins pappa Samir, tillika Marias make, misstänkt för att ha dödat sin dotter. Till en början är Maria förtvivlad och övertygad om att Samir är oskyldig men med tiden börjar hon tvivla. Sedan sker ett brutalt mord som ställer allt på ända.

Tjugo år senare hittas kvarlevorna av vad som ser ut att vara den försvunna Yasmin och utredningen öppnas upp på nytt. Då får vi träffa den vassa polisen Gunnar Wijk som är en riktig kvinnokarl, och som redan för tjugo år sedan befann sig i spetsen av fallet. Är det en flört med Maria Langs charmiga kommissarie Christer Wijk som också var en kvinnokarl av rang? Det känns så.

Alla ljuger är en historia som är full av lögner och tvivel, vilket titeln ju antyder. Det är en berättelse där vi möter människor som döljer hemligheter. Det kan handla om att de vill skydda någon eller sig själv. Allting är så genialiskt uppbyggt och spännande. Jag sitter hela tiden på helspänn och njuter av att få läsa den här boken från första till sista sidan.

Det finns ju ett slitet uttryck som heter bladvändare, och detta är helt klar en sådan. Berättelsen kränger, svänger och vänder. Men ibland stannar den till och bara är. Vilket är skönt att vila i. Som läsare är jag emellanåt på helspänn, men i andra lägen vill jag bara njuta av den här oerhört spännande bok och de skickligt uppbyggda karaktärer som den innehåller.

Det här är helt klar det mest spännande och välskrivna jag läst i år, och på längre än så till och med. Styrkan ligger i att vanliga människor får ta plats och att deras berättelser är viktiga. Karaktärerna är varsamt utmejslade och bra beskrivna. Det är också vansinnigt spännande. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Men det gör det, och allting som spretat och varit frågetecken knyts skickligt ihop till slut. Alla ljuger är en historia som kommer att finnas med mig länge.

Similar Posts:

• Hemligheter och lögner
• Livslögner och livsöden
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• I skuggan av männen
• Schangdobelt charmant om hemligheter och lögner

Det här är en puttrig pusseldeckare som utspelar sig i slutet av femtiotalet. Den är dock skriven i nutid, vilket kräver en hel del efterforskningar. Agatha Christie, Maria Lang, Stieg Trenter , H.-K. Rönblom är till exempel författare som var aktiva då det begav sig på riktigt. Dock tycker jag att Marie Bengts lever sig in i femtiotalet med den äran. Vi landar i en tid då ogifta kvinnor ses som suspekta. Särskilt de som liksom Hannah Lönn verkar ha valt att leva allena.

Relativt kvickt in i historien sker ett mord. Någon blir dödad med en sax i hjärtat. En sysax. Hannah Lönn har i sitt uttråkade, rastlösa tillstånd i Eneby erbjudit kvinnorna i byn att sy eleganta persedlar. Och det är på väg till ett uppdrag som hon och faster Lilly hittar det första offret. Det är då de kommer i kontakt med polisen. Hannahs yrkesskada är att lägga märke till hur folk klär sig. Inte bara det, utan hur de för sig, ser ut. Hon kan inte låta bli att studera människor. Detta gör att hon inte kan låta bli att forska runt bland människorna i byn.

En knutpunkt i byn är Nya bageriet, där Hannah Lönn allt som oftast köper färska vaniljhjärtan. Det vattnas i munnen när jag läser om alla bakverk som tillverkas och säljs där, men kan bageriets ägare vara inblandad i mordet? Eller är det Ida på Backen, kvinnan som sägs äga övernaturliga krafter? Eller är det Kantorn, hans som bor typ gratis inneboende? Antalet misstänkta kan radas upp liksom ett pärlband.

Men det här är ingen enkel mordgåta. Det vimlar av misstänkta förövare. Och vem är det som har stått och fluktat i buskarna? Jag gillar hur historien sjuder av autencitet. Hur folk röker överallt. Jodå, männen gör det utan anmärkning. Men då Hannah Lönn tänder en cigarett förfasas det. Hannah Lönn är en modig, ball brud som kämpar mot patriarkatet för att få vara sig själv. Och utan hennes ihärdighet hade denna historia sannerligen inte blivit lika spännande och bra. Jag tar faktiskt för givet att det kommer en uppföljare och att Hannah jobbar ännu närmare polisen då.

Similar Posts:

• Död och densitet
• På semester med Lang och Christie
• En svensk Agatha Christie
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• Mysmord i 50-talsförsamling

Paul Kennet är en nyfiken, uppmärksam och reflekterande karaktär. Han iakttar omgivningarna kring sig och betänker intryck och utsagor. Paul Kennet är skicklig på att ta hjälp av människor och hans trevliga sätt verkar få människor att öppna sig. Han är den där som dröjer vid ögonkast, röstskiftningar samt minns tidigare utsagor.

Död bland de döda gavs ut för första gången 1954. Författaren H.-K. Rönblom var samtida med Maria Lang och Stieg Trenter och nu ges hans böcker ut igen. Det tycker jag är himla bra för till skillnad från de tidigare författarna har han gått mig förbi. Förutom att Död bland de döda är en spännande deckare så är det en historisk roman. Det är ganska mycket som hänt på drygt sextio år. De kvinnliga karaktärerna presenteras som fröken eller fru och är ofta i närheten av spisen. Männen är sina titlar och därmed arbeten. Men kvinnorna i historien är långt ifrån några våp. De har ofta huvudet på skaft och god iakttagelseförmåga.

Språket är ljuvligt kryddat med tidsenliga uttryck. Vad sägs om en ”gammal fröken av tämligen amper beskaffenhet” till exempel? Vi förstår också att en telefonkiosk är väldig lyx och att det telegraferas när en ville ha tag på folk. Premieobligationer är ett modernt sätt att göra sig en förmögenhet på. Det är en ynnest att få bekanta mig med denna roman som förutom att den är en rapp och rafflande pusseldeckare också är ett riktigt tidsdokument. Jag tycker om att det dessutom är skrivet då det begav sig. Det äger autenticitet och tyngd.

Similar Posts:

• Sommardöd, spekulationer och vaniljhjärtan
• På semester med Lang och Christie
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• Lögner och förbannade hemligheter
• Ett rop på hjälp

Polisen tar hoten på allvar och promoveringen bevakas. Dock tvistas saker och ting till. Rektor Wessman klarar livhanken men ett annat oväntat mord sker istället. Ett mord där en östtysk Trabantbil är inblandad. Spåren leder tillbaka till forna Östtyskland och hemliga agenter. Med oss i jakten på mördaren har vi litteraturforskaren Helena Waller som hamnar mitt i historien och dessutom har fått extranycklarna till den mördades lägenhet. Hon börjar nysta i vad som kan ha hänt och spåren leder inte oväntat åt det tyska hållet.

Kvinnan framför muren är en bok jag inte vill avslöja för mycket handling om. Jag vill uppmuntra er att ta den med er ut på semestern. Boken är som gjuten i hängmattan, på stranden eller i favoritfåtöljen.

Kristina Appelqvist skriver puttriga pusseldeckare som leder tankarna till Maria Lang och Agatha Christie. Det är känslostormar och brunst under en tillsynes städad yta. Människorna i historien får ta plats och tid. Det känns genuint och angeläget. Jag tror på det jag läser, karaktärerna känns mänskliga och som läsare bjuds jag in att få ta del av deras känsloliv och förehavanden. Det är inget extravagant utan här möter vi människor som tampas med saker som kreti och pleti gör. Det gör historien lätt att ta till sig och jag snärjs in i gåtan från första början. Det känns fint att historien har småstaden Skövde som fond även om den tar sig ut i Tyskland. Jag diggar att saker och ting inte behöver ta all världens plats utan faktiskt kan få ha en rätt begränsad ram.

Med detta menar jag inte att Flickan framför muren är en trygg och tillrättalagd berättelse. Här händer grejer, här skakas det om. Räkna med att karaktärerna förvånar och kliver fram. De är som vi är mest. Småtrista typer där en del av dem bär på tunga hemligheter, och ibland brister det.

Similar Posts:

• Matig, mustig och intelligent mordgåta
• Puttrigt pussel i universitetsmiljö
• Triumf och tragedi
• Feministiska deckartips när Sture bibliotek firar födelsedag
• Sommardöd, spekulationer och vaniljhjärtan

Söndag den elfte maj fyllde Sture biblioteket i Stockholm fem år. För den som reser med tunnelbanan är det enkelt att slinka in då det är beläget i Östermalmstorgs t-banestation. De är specialiserade på att erbjuda den senaste svensk- och engelskspråkiga litteraturen, de mest populära titlarna och de som nästan ingen visste fanns. Här finns läsfåtöljer, några studieplatser som passar dig som kommer med egen dator och en barnhörna. Det går bra att ta med sig fika upp från Espresso House som ligger en trappa ner. Vid Sture bibliotekets PressDisplay-skärmar kan en välja bland 900 dagstidningar från hela världen, eller också slå sig ner i guldhörnan och läsa deras utvalda tidskrifter.

Födelsedagen firades med litteratur, musik och choklad. Jag var på plats för att tipsa om spännande deckare. Påfylld som jag var efter lördagens feministiska forum i Stockholm valde jag att dra mitt strå till stacken och lyfta fram deckare skrivna av kvinnor med kvinnor. Blir det aktuellt att tala om författare från en minoritetsgrupp skulle jag kunna tipsa om manliga deckarförfattare eftersom vi kvinnor nu utgör 51 % av jordens befolkning…

Johanna Mo debuterade som deckarförfattare i fjol med Döden tänkte jag mig så. Uppföljaren Vänd om och var stilla gav jag nyligen högsta betyg här på dagensbok.com. Kriminalkommissarie Helena Mobackes liv delas in i ett före och ett efter. Före sonen Antons död och efteråt kampen att komma tillbaka som människa efter att hennes barn blivit mördad. Dessutom ges vi en mordhistoria där religiös fanatism står i centrum. En liten sekt som växer, lojala medlemmar och en karismatisk ledare med direktkontakt med gud. Vänd om och var stilla är en ytterst välskriven Stockholmsskildring pepprad med spänning. En deckare som vågar visa vad ensamhet kan göra med sökande människor.

Deckarälskare som jag är finns det en genre som ligger mig extra varmt om hjärtat: Pusseldeckaren. Här är mordgåtan i fokus. I formen ingår en sluten miljö där alla som kan vara mördare är samlade. Ledtrådar, alibin och logik är viktiga delar av gåtans lösning. Sir Arthur Conan Doyle och Agatha Christie kan anses som föregångare i genren. Trots mångfalden av mord är pusseldeckarna ganska lättsamma med putslustig ton. Sofie Sarenbrant är aktuell med Visning pågår som utspelar sig till stor del i mäklarbranchen och slutar med en hisnande cliffhanger.

Kristina Appelqvists pusseldeckare är puttriga med feel-good-känsla. Inom kort recenserar jag hennes senaste Minns mig som en ängel och här lämnar hon sina huvudkaraktärer rektor Emma Lundgren och hennes make kriminalkommissarie Filip Alexandersson. Skövde är fortfarande knutpunkten, men här får vi stifta bekantskap med litteraturforskarskaren Helena Waller. Det är ett kusligt morddrama som har egendomliga beröringspunkter med Svenska akademin, nobelpriset i litteratur och den danske författaren Karen Blixen. Appelqvists främsta styrka är, förutom morden, miljöbeskrivningarna och de naturliga dialogerna.

Hon har kallats Sveriges Agatha Christie och var vår första deckardrottning. I fjol gavs ett fång av hennes böcker ut igen i samband med att sex av dem filmatiserades. Maria Lang debuterade med Mördaren ljuger inte ensam 1949 och gav punktligt ut en bok varje år fram till 1990. De tidiga böckerna har drygt 60 år på nacken. Könsrollerna är cementerade men också ett tidsdokument och språket är rasande förtjusande. I år kom det dessutom en biografi om Maria Lang. Ett tips om du blir sugen på att läsa Maria Lang är att kolla in äldre släktingars bokhyllor. Jag lovar att hon finns representerad.

Slutligen tipsade jag en bok som inte är en deckare. Däremot har Karin Wahlberg har dock skrivit inte mindre än åtta böcker om överläkare Veronica Lundborg och kriminalkommissarie Claes Claesson. Än finns det hopp är en blinkning till ”Vita serien” fast i mer seriös tappning. Stiliga manliga läkare iklädda viktiga miner forsar fram så de vita rockarna fladdrar längs sjukhuskorridorerna. Blyga men också barska sjuksköterskor med lugna blickar och omhändertagande händer möter patienter i olika stadier. Kärleken spirar på lasarettet. Det är förlegat men samtidigt pirrigt. Romanen osar av efterkrigstid. Det är 1953 och Sverige är mitt i en polioepedemi som fullkomligt förlamat sjukvården. Romanen utspelar sig på ett fullbelagt lasarett i småstaden Ekstad. Det är en ljuvligt mustig roman späckad av tidsmarkörer. Kvinnosaken bultar hos flera av karaktärerna. Många är de som vill vara mer än någons fru och mor. Kvinnor som vägrar lägga sina egna liv åt sidan för att behaga, passa upp och fostra.

Similar Posts:

• Personligt och pratigt om favoritdeckare
• En svensk Agatha Christie
• Murens fall och mörka hemligheter
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• Nygammal på dbc

Intrigen är som följer: Den unga Puck Ekstedt och hennes kärlek Einar, sammanstrålar med ett gäng bekanta på en isolerad skärgårdsö i Bergslagen. Det är dallrande sommarhett och i luften ligger både förväntan och förbud. Då unga Puck under ett skyfall söker skydd under en gran gör hon en makaber upptäckt. En av sällskapets gäster ligger redan där, strypt med en röd sidenscarf. Att sedan liket försvinner spårlöst gör inte saken enklare. Einars barndomsvän, kommissarie Christer Wijk, kallas in för att lösa fallet. Här börjar en jakt på en mördare som är både iskall och beräknande. Dessutom bär gästerna på ön på hemligheter och historien är som en lök. Lager på lager skalas av och relationer blottas, svartsjuka kryper fram som skrangliga skelett. Det vänds på stenar och stickspår krälar fram och sätter griller.

Nu är det 2013 och de flesta av oss är (tackolov) feminister, många av oss kämpar för könens lika rättigheter. Hur kan vi då ta emot en bok med sextiofyra år på nacken? Där kvinnor och män förväntas falla in i bra mycket trängre fållor än i dag? Jag väljer att se Mördaren ljuger sällan ensam som ett tidsdokument. Det är viktigt att minnas historien. I slutet av 40-talet sågs det som mer självklar att kvinnorna skulle sköta hushållet. Många män hade varit inkallade i och med andra världskriget och lämnat hem och familj. Och det är just i denna tid som vi möter Puck Ekstedt och hennes sällskap. Språket är alldeles förtjusande. Det ägnas mycket tid till att beskriva hur människor klär sig, ända inpå raffinerade frisyrer och skjortblusar. Emellanåt googlar jag ord, samtidigt som jag för anteckningar för vidare bruk.

Dessutom, gott folk, är detta en rasande förtjusande bok som innehåller både rafflande spänning och massor av glada skratt. Likaväl som att vi ska vårda och använda våra äldre porslinsprydnadsföremål är det viktigt att låta välskriven äldre spänningslitteratur leva vidare och få möta nya läsare. För detta är också historia.

Similar Posts:

• En svensk Agatha Christie
• Lögner och förbannade hemligheter
• Veckan på dagensbok.com – Euro, cigaretter och arbete
• Sommardöd, spekulationer och vaniljhjärtan
• Murens fall och mörka hemligheter

Idag handlar det om Historien om Euron av Lars Lundberg. Torrt så det knastrar, menar Kari som har läst en mindre engagerande bok om ett intressant och viktigt ämne.

På torsdag recenserar Anna Liv återutgivningen av Maria Langs debut Mördaren ljuger inte ensam. Enligt Anna är detta en helt förtjusande liten deckarpärla full av sent 40-tal samt naturligtvis en spännande pusselmordgåta.

Till helgen blir det tema i arbetet och arbetslivets tecken. Då skriver Marie om Tjänster i hemmet. Det här är boken Marie har väntat på i flera år – välskriven och poetisk prosa som behandlar arbetet inom hemtjänsten. Marie Hållander skriver empatiskt utan att vara präktig, cyniskt utan att bli elak. Hon skriver om ensamheten, tidsbristen, tårarna, och våldet. Och om kropparna, deras och hennes.

Marcus har läst om Per Hagmans Cigarett vars karaktärer i restaurangbranschen var mycket mer cyniska och hemska än vad han minns dem.

Det kommer också att handla om arbetslöshet och det osäkra arbetslivet. Jag har läst två viktiga böcker – Pär Thörns novell Survivalisten och antologin Skitliv.

Veckan slutar med att Lina skriver om Caroline Hainers debut Inte helt hundra. Det är en underhållande och till viss del undervisande psykologiskt intressant bok om en ung människas letande efter sann kärlek. Dejting, igenkänning, ångest och humor på ett för det mesta väldigt bra språk. Lina gillar den skarpt.

Similar Posts:

• DebutBar bland brandlarm och relationer
• ”Tillit, tystnadsplikt, tvång”
• Poetiskt skör och brutalt ärlig
• Äta, sova, överleva
• En cynikers deprimerande landskap