Den brittiske författaren Ray Celestin gör det sannerligen inte lätt för sig, då han för varje ny bok i sin ambitiösa deckarkvartett (City Blues Quartet) inte bara byter stad, utan även decennium. Det innebär att den första delen, Yxmannen, utspelar sig i jazzmusikens vagga New Orleans 1919, medan nummer två, Mafioso, tilldrar sig i maffianästet […][...]

”Punk är trevligt, jazz är farligt,” var det någon som sa. Det ligger något i det. Punken, hur tyken den än blir, går ofta ut på att gå emot strömmen, medan jazzen dansar runt den. Punken, med sina standardackord, målar i chockerande färger innanför linjerna; jazzen kliver utanför dem. Punken är revolutionär, jazzen är subversiv. […][...]

Jag kan inte motstå att tilltalas av enkelheten i vissa romaner. Hur en historia kan ligga och väga på ytan och aldrig doppa mer än foten, möjligtvis knäet. Är det ett skede i mitt liv, är det en miljöpåverkan? Jag menar, kanske är det en snabbt snurrande värld, bruset från tv:n, ekot från radion, flimret […][...]