Med livet framför sig och med madame Rosa vid sin sida som blir mer och mer död än levande för varje sida man vänder, talar romanens huvudperson Momo till läsaren. Han pratar snabbt, han upprepar sig och hoppar över saker. Momos språk är i Bengt Söderberghs vackra och träffsäkra översättning märkligt och tjusande. Det är […][...]