Att det skrivs mer om Anders Behring Breivik än om de offer han lämnade efter sig i Oslo och på Utöya är knappast någon slump. Breivik säljer, för det är om honom man vill läsa även om det såklart tar emot att erkänna. Det finns någonting skrämmande (och lite fascinerande) över hur en ”vanlig” människa […][...]

Vad får en människa i ett av världens rikaste och tryggaste länder att gå med i vad som kan beskrivas som en kommunistisk sekt i väntan på väpnad revolution? Nej, det här ska faktiskt inte handla om Magnus Utviks nyutkomna självbiografi Med Stalin som Gud (den kommer senare i veckan). Det här handlar istället om […][...]

Hur skriver man ett reportage från ett nästan fullständigt isolerat land? Det går visserligen att resa i Nordkorea numera, men bara under ytterst övervakade och begränsade former. Någon undersökande journalistik kan det knappast bli tal om. Man får inte ens prata med några andra än de hårt drillade och i sin tur övervakade ”guider” som […][...]

Pål Steigan skulle egentligen ha vad som helst utom ett ganska bra betyg. Det finns liksom inte så mycket ”ganska” över det här. Nu hör jag inte på något sätt till dem som anser att alla som tror att någon form av gemensamt ägande som lösningen på gemensamma problem är medskyldiga till all världens diktaturer […][...]

När namnet Karl Marx nämns brukar det sällan leda till en särskilt opartisk diskussion. Antingen hatas och förkastas mannen och hans verk, eller så avgudas han – det verkar inte finnas mycket till utrymme där emellan. Diskussioner om och läsningar av Marx verk brukar allt för ofta sluta i en diskussion om huruvida kommunism var […][...]