När jag recenserade Su Tongs Binu och den stora muren för några veckor sen frågade jag varför man egentligen ska bry sig om att berätta historier – och kanske underförstått, varför man ska bry sig om att läsa historier om livsöden som väl egentligen inte är något man riskerar att hamna i personligen. Och Mahasweta […][...]

Sai har aldrig haft någon familj som älskat henne. Hennes farfar, den gamle domaren, har aldrig velat vara som sina indiska landsmän. Kocken har alltid levt för sin son. Hans son, Biju, har lyckats komma till USA men inte hittat hem. Gyan saknar ett hemland. Kiran Desais roman The inheritance of loss handlar mycket om […][...]