Li har precis vaknat och medan mamma reder ut tovorna i hennes hår berättar hon om allt hon drömt under natten. Det ostyriga, vilda hårtrasselet får också bli sinnebilden av drömmarnas väg – den där allt annan än snörräta, logiska turen mot slutmålet. Li följer efter sin vän Lotta över uppslag med hisnande perspektivskiften – […][...]

Vissa böcker är som skattkammare. Att vara i dem är att vara i ett magiskt tillstånd, där intrycken är många och färgglada, mystiska och vackra. Man blir överraskad och förtrollad. Visuellt är den här boken sådan. När jag bläddrar igenom den utan att dröja vid text eller tänka på berättelse så bländas jag nästan av […][...]