Ett blodigt barn tittar på mig med stora, gråtande ögon – samtidigt som ett bombplan märkt "USA" flyger iväg mot horisonten. Vid barnets fötter ligger ännu ett barn, till synes dött. Bilden ser verkligen ut som en ärketyp för hur man föreställer sig en propagandaaffisch. Enkel, så att alla förstår den. Talar till känslor alla […][...]

Man behöver knappt gått ut grundskolan för att ha en uppfattning om August Strindberg. Få författare förunnat. Skrönorna och anekdoterna är många. Ofta dokumenterade, men ibland fabulerade. Min favorit är att den skarpe kan ha fått sin entrébiljett riven av Arthur Rimbaud efter att denne tröttnat på poesin och levde turnéliv med en cirkus på […][...]

Nu är Inga-Lina Lindqvist aktuell med sitt opus nummer fyra: Avdelningen för påhittade föremål. Tidigare har hon givit ut ett par diktsamlingar, en barnbok och den prosalyriska berättelsen Om du bara visste ur vilken bråte dikter växer utan att skämmas (2002). Det är första gången jag läser något av henne, men det ger mersmak. Inga-Lina […][...]

Jakobsbrevet är massiv till omfång och ansats. I tolv avdelningar vill Göran Greider beskriva tillståndet i sig själv, i Sverige, i världen, politiken och religionerna. Stor plats får förhållandet till den nyligen bortgångne fadern, likaså slitningen mellan stad och landsbygd. Författaren blandar vilt långa rullande resonemangsdikter med centrallyriska fyraradingar. Han är också en författare som […][...]

Torsten Jurell är stor och kraftig med rakat huvud och stålblick. Han tränar karate. Ingen man skulle vilja hamna i ett knytnävsslagsmål med precis. Jag brukar se honom när jag går längs Rörstrandsgatan. Han är svår att missa. Står nästan alltid och pratar med någon. Oftast klädd i svart, ibland med sin purpurfärgade rock flackande […][...]

Jan Myrdal är inte precis den enda som en gång gick på maoismens lockelser. Jan Wong, journalist från Kanada, var en annan. Men Jan Wongs ögon öppnades, och hon började kunna se även baksidorna av Kina. Det gjorde henne inte till en ohämmad kritiker som ser landet som ohämmat ont. Tvärtom är det här en […][...]