Mitt första möte med Jan Kjaerstad var i början på 2000-talet när jag läste den magiska boken Tecken till kärlek. Efter det har jag kommit i kontakt med den norska författaren många gånger – jag har läst Förföraren, Erövraren, Upptäckaren, Jag är bröderna Walker, Normans historia och Släktens gång och varje gång har jag tänkt […][...]

Och det hände sig på den tiden att Karl Ove Knausgård gav ut den sista delen av Min kamp och Norges samlade litteraturkritiker drog en suck av både lättnad och förtvivlan, ity vad skulle de nu debattera? …Debatten runt Knausgård, förstås! För om ni tror att vågorna gått höga runt Nordens mest uppmärksammade ickesjälvbiografi på […][...]

Ett typsnitt som är känsla och sensualism, för att inte säga erotik. Kanske låter det underligt. Men egentligen är det ingen främmande tanke att låta formen tala till sinnena och förmedla ett alldeles särskilt innehåll. Det är snarare vad reklambranschen håller på med varje dag. Dock är det är en kittlande tanke, att det skulle […][...]

Den fulländade romanen är en utopi. Varför skulle annars författare fortsätta att författa och läsare fortsätta att läsa? Det är något vi söker. Den ungerske författaren Péter Esterházy uttrycker det bra i Hrabals bok (en roman som för övrigt påminner om och kanske har inspirerat Mulisch): Världens fakta är inte litteraturens fakta. Men världens sanningar […][...]

Snart ska Nordiska rådets litteraturpris delas ut igen. För två år sedan gick det till Jan Kjaerstads tredje del i romantrilogin om Jonas Wergeland. Förra året gick priset också till en norrman, nämligen Lars Saabye Christensen, för den skryttjocka romanen Halvbrodern. Det är en mustig skröna (!) över 1900-talets Norge och halvbröderna Fred och Barnum […][...]

Det hela är en fiktiv biografi över Jonas Wergeland. Han är ett norskt underbarn som har gjort sig känd genom att skapa den legendariska teveserien Att tänka stort. Varje program väckte tittarstormar kraftigare än någonsin Hylands hörna eller Allsång på Skansen. Serien skildrade kända norrmän och kvinnor som kunde tänka stort. Wergeland lyckades visa grunden […][...]