Det finns så många händelser i den egna familjens historia som skulle vara värda att berätta om för andra. Vid tillfällen när anekdoterna ges liv av någon som själv upplevt dem är jag ofta idel öra, det är kul att höra om andras livserfarenheter. När jag tänker efter tycker jag att många händelser från mina […][...]

Jag har aldrig förstått mig på skräckfilm. Jag avskyr den där adrenerga känslan av en jump-scare: det sprittande kallsvettiga obehaget, pulsen som skenar. Jag blir rädd varje gång. Jag blir rädd även om jag vet exakt när monstret ska hoppa fram. Och jag kan inte se det njutbara i det. Inför skräcklitteratur, däremot, känner jag […][...]

I sin populära podd Creepypodden, som förmedlar kusliga historier där de flesta hämtats från nätets ständigt växande guldgruva av så kallad creepypasta, har Jack Werner ofta nämnt Bengt af Klintberg som en referenspunkt och förebild. Af Klintberg har i flera böcker samlat vandringssägner, ofta hårresande berättelser som inte sällan lever kvar över generationsgränserna och ofta […][...]