Jag förmodar att den kollega som tipsade om den indonesiske författaren Eka Kurniawans roman Tigermannen oavsiktligt praktiserade sina bibliotekariefärdigheter på mig. Hen tyckte nog att jag kunde behöva en brottshistoria med något mer tuggmotstånd än mina vanliga – företrädesvis anglosaxiska – detektivromaner. Till skillnad från de flesta kriminalromaner fastställs både mördare och modus operandi redan […][...]

Det fantastiska med magisk realism (som man väl får kalla det när en bok har mirakel, men inga gudar, drakar eller vampyrer) är att nästan allt kan vara en metafor. Så när staden Halimundas populäraste hora Dewi Ayu avlider, och sedan återvänder till livet 21 år senare, är det förstås bara början på Eka Kurniawans […][...]