Längst ner till vänster på omslaget till Helena von Hofstens Hon hör inte hemma här står det ”roman”, men jag har svårt att sluta tänka på boken som poesi. Visst finns narrativet där, en berättelse och karaktärer som utvecklas – fördjupas och förändras – över sidorna. Men redan första intrycket av boken tycks säga ”poesi”. […][...]

Våren har äntligen kommit till Norrland. Det ryktas om krokusar och solen värmer på kinderna. Jag läser Jorden snurrar bara framåt, Helena von Hofstens tredje bok. Det är en samlingsbok av von Hofstens blogginlägg, radiokrönikor, debattinlägg och anteckningar. Odaterade, utan källa. Texterna bara är, var och en för sig och tillsammans. För Jorden snurrar bara […][...]