Hur mår den samtida svenska skräcklitteraturen? Det är en angelägen fråga och ett bra sätt att svara på den är att läsa novellsamlingen De odöda, som enligt baksidestexten, samlar ihop några av våra mest framstående spänningsförfattare. Så när jag sätter mig ner med den blir syftet mer att använda texterna som någon form av litterär […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]

Varje bra skräckhistoria sägs börja med ”Vore det inte kul om…” Vore det inte kul om någon murade in sin rival i källaren, vore det inte kul om det där motellet drevs av en galning med moderskomplex, vore det inte kul om det bodde en tolvårig vampyr i Blackeberg? Där börjar de; problemet är om […][...]

Någon gång i tonåren snokade jag runt bland bibliotekets skräckhylla – jag hade nämligen läst mig sömnlös och livrädd genom den hyllan tidigare och nu ville jag ha mer, av någon anledning – och där fann jag någon som hade det märkliga namnet Lovecraft. Han beskrev vår verklighet som en skuggridå, en plats där ingenting […][...]

Här på Dagensbok har vi äntligen hämtat oss från bokmässan och blickar framåt hösten med nya krafter och massor av idéer. Ni har väl inte missat att vi just nu lottar ut fina bokpaket varje fredag? Redan nu kan jag avslöja att veckans bokpaket går i deckarnas tecken. Men det går fortfarande att vara med […][...]

Hemma hos mig finns två bokhyllor med helt olika karaktär, min och P:s. Min är i ljust trä, lind, och innehåller många snälla och vackra böcker: poesi, bilderböcker, romaner och snyggböcker (sådana som innehåller bilder av konst, kryddor, växter eller något annat organiskt och fint). P:s bokhylla innehåller den ”mörkare” litteraturen: skräck, serier och andra […][...]

I begynnelsen skapade Gud människan till sin avbild av en klump lera och blåste liv i henne med ett ord. Det står i en bok. Om du inte är Gud men väl en helig man av Guds utvalda folk kan du skapa en avbild av dig själv av en klump lera och blåsa liv i […][...]

Det är nästan en egen genre, böcker där fiktiva vetenskapsmäns (postuma) anteckningar från expeditioner alternativt upptäckter utgör materialet. På 1800-talet gjorde Jules Verne tillvägagångsättet mycket populärt, och hans böcker passade väl in i tidens tro på människans och vetenskapens möjlighet att förstå och utforska det okända. De var spännande och fantasifulla men landade ofta i […][...]

Anteckningar är samtidigt hundratals och ingen bok. 222 möjliga idéer för historier som i många fall aldrig blev nedskrivna. Några genomtänkta, andra till synes nedkastade i hast, kanske i de första vakna sekunderna innan skräckvisionerna från drömmen hinner blekna. Absolut inte noveller, knappt ens sammanfattningar, ofta inte mer än en enda mening eller enstaka stödord. […][...]

Det här handlar om David som har varit svårt mörkrädd hela sitt liv. Rädslan har tagit kontrollen över hans liv och för att råda bot på det en gång för alla flyttar han från storstadens nattliga sällskap till en stuga nästan helt avskärmad från resten av världen. Han tar med sig det nödvändigaste, vilket innebär […][...]