I The Hollow Places får vi följa Kara, en nyskild, för tillfället arbetslös frilansare som står inför valet att bli hemlös eller att flytta hem till sin mamma. Ett välkommet alternativ dyker upp i form av ett samtal från hennes morbror Earl. Morbror Earl driver ett museum av allsköns kuriositeter, Glory to God Museum of […][...]

Det har gått snart två veckor sedan jag läste ut Solenoid, och det finns bitar av den jag inte är helt säker på om jag faktiskt läste eller om jag bara drömde dem efter att ha läst boken. Å andra sidan minns jag (tror jag mig minnas) att det kändes likadant under de tre veckor […][...]

Charles Burns är mest känd som författaren bakom Black Hole, berättelsen om en sjukdom som sprider sig bland tonåringar i Seattle under 1970-talet. I seriekretsar är Burns både etablerad och uppskattad och personligen är jag en stor beundrare, men för den stora allmänheten är han förbisedd. I Sverige är skivomslaget till Orups skiva Teddy, som […][...]

Ett av mina stoltaste ögonblick på dagensbok.com var när jag såg att min recension blivit citerad på den svenska utgåvan av Pride And Prejudice And Zombies. Jag gillar galna crossovers – det där ögonblicket när två historier som inte alls borde fungera ihop plötsligt tvingas ihop och visar sig förklara varandra rätt väl, understryker eller […][...]

Please allow me to introduce myself I’m a man of wealth and taste Liksom den potentat som Mick Jagger sjöng om i ”Sympathy for the devil” är CeO Molin också en man av stil och smak. Det hindrar honom inte från att som bibliotekarie på Kungliga Biblioteket undansnilla och vissa fall sälja värdefulla böcker. Tyvärr […][...]

En namnlös kvinna färdas till en ö för att besöka sin farbror. Han är en praktiserande alkemist och i den mystiska tillvaron hos farbrodern finner sig kvinnan snart vara indragen i ockulta skeenden utanför hennes kontroll. Hon misstänker farbrodern för de magiska attackerna och för att rädda sig själv ur hans våld undersöker hon ön […][...]

Nästan alltid när det kommer till novellsamlingar poängteras det positiva; att det alltid finns något som tilltalar alla. För de som inte orkar hålla läsintresset uppe en längre tid är noveller perfekta eftersom de är korta och oftast håller ett högre tempo. Gillar man inte inledningen på en novell kan man lätt bläddra fram några […][...]

Förr eller senare kommer Mircea Cărtărescu att få Nobelpriset. Och den framtida Peter Englund kommer att få stå inför TV-kamerorna och svara på de eviga frågorna – ”Varför hatar ni USA?”, ”Varför har ni valt en fullständigt okänd författare?” och ”Men är han inte väldigt svår och pretentiös?” Och sekreteraren kommer att skruva på sig […][...]

Innan Anders Fager började skriva skräcknoveller jobbade han som brädspelskonstruktör. Det är också ett yrke som man skriver en del i, men rollspelskulturen som han var insatt i och jobbade med skriver främst miljöbeskrivningar, historierna får spelarna själva skapa. Han ville därför testa en annan typ av skrivande, det skönlitterära, men det var först när […][...]

Det finns ett hus någonstans i Slovakien, där du möter dina värsta mardrömmar. De som stigit in i detta hus har kommit ut på olika sätt förändrade, ingen blir sig riktigt lik igen. Vissa tappar förståndet av skräck. Andra finner lycka i att nu ha upplevt det värsta som kunde hända; efter detta finns det […][...]