It’s clear that the sport of football needs to change. And the $64,000 question, my friends, is simple: “how?” Something is terribly wrong. The writing’s on the wall: youth participation in the sport is down, thanks in large part to their parents’ concern for their health.

Men snart börjar det bli… konstigt. En mening haltar. En korrekturmiss? Men sedan igen, och igen, och ännu fler.

In recent years, the NFL has something is terribly wrong. In response to numerous clinical studies regarding something is terribly wrong, the league has taken action — and something is terribly wrong. Oh no. Something is terribly wrong.

Do you hear that? Do not be afraid, but something is terribly wrong. I’m afraid that this page is going to disintegrate. Don’t worry, nothing will be hurt, although you may be extraordinarily confused.

Du börjar kanske undra vad det är för fel på artikeln. Du skrollar vidare för att se, och plötsligt är det som att hela skärmen faller ihop. Men skrolla på, du!

Om du gör det kommer du få ett datum och sedan landa i en kalender, som skulle kunna vara hopplöst tråkig läsning, men enligt min mening är en av de mest geniala litterära uttrycken jag har läst.

Någon söker kontakt och kommunikation uppstår mellan två parter, medan kalenderbladen gestaltar det utdragna tidsspannet. Varje gång jag läser det här partiet fastnar jag. Den där längtan! Den där kontakten!

Allt eftersom börjar vissa omständigheter klarna – var vi befinner oss, vilka det är som talar. Vart vi är på väg. Jag ska inte avslöja mer utan låter er få upptäcka själva.

I experimentell litteratur tar utformningen ibland överhanden, på bekostnad av innehållet. Stilen och formen får allt fokus och själva storyn och karaktärerna haltar. Men i det här fallet lyckas Bois med konststycket att presentera något unikt, samtidigt som formen förstärker innehållet. Att just den här berättelsen ska berättas på just det här sättet känns helt naturligt, det hade inte kunnat vara på något annat sätt.

17776 är en lång berättelse som läsaren skrollar sig igenom. Den berättar både genom text och visuellt med bilder, videor, GIFar och Google Earth. Det är en berättelse som ingen annan, men inte bara på grund av formen utan det är verkligen en välformulerad och intressant berättelse, väl värd att skrolla sig igenom.

Och det där med fotboll? Det är inte så viktigt. Eller, det kanske det är för den som brinner för (amerikansk) fotboll. Jag gör det inte och det är alltså inte nödvändigt för behållningen av 17776.

Similar Posts:

• OK men inte mer
• Rötter, utveckling och mördarmaneter från yttre rymden
• Inget är fast, allt förflyktigas
• Fotboll och söta tjejer
• Rea-fynd med idrottshopp

Låter inte det som en förnuftig kommentar när 22 spelare jagar en enda boll på fotbollsplanen? Nja.

Om människorättskämpen och politikern Mohandas Karamchand Gandhi (mest känd som Mahatma Gandhi) funnes i livet idag, är jag tveksam om ens han skulle yttra sig så här, trots sina pacifistiska ideal.

Den stora insikten är väl att människan är långt ifrån förnuftig eller rationell. Tävlingar, utmaningar, kamper, vinnarskallar som möter andra vinnarskallar. Och moment som utgörs till hundra procent av rent våld. När jag betraktar sportens värld, liksom Isobel Hadley-Kamptz gör i sin bok Om sport och våld, är exemplen på aggressivitet och våld många. Dueller, brottning och boxning har sin grund i kampen om att återupprätta förlorad ära och ja, det kanske är konsekvensen av att vi utrustats med tio hårda knogar men endast en hjärna.

Författaren hänvisar till sociologiska studier, journalistiska reportage, lagtexter och polisdokument.  När hon berättar om saker som inte är empiriskt bevisbara reserverar hon sig med formuleringar som ”ett anekdotiskt belägg”, ”rimligen handlar det också om” och ”det är förstås oklart”. Hon klargör också tydligt i inledningen att hon fascineras, ja rentav attraheras av våldet som fenomen. Populärt uttryckt; här råder full transparens och läsaren ska inte serveras några oklarheter. För den nyfikne forskaren eller journalisten som vill undersöka mer är det lätt att gå vidare med hjälp av förteckningen på referenslitteratur.

Till en början gör det ont i mig när jag läser. Fysiskt våld får mig att vrida mig likt metmasken på en krok, oavsett om våldet utspelar sig på en filmduk eller i en bok. När Hadley-Kamptz redovisar fakta om grymma våldsutövningar i människans historia är det outhärdligt. Tack och lov får jag hämta andan igen när jag läser om hur attityden mot våld förändrats de senaste hundra åren. I Sverige förbjöds våldtäkt inom äktenskapet 1965 och 1979 förbjöds barnaga, varefter många länder följt efter. Acceptans för våldsutövning minskar också i andra delar av världen; motstånd mot änkebränning och könsstympning växer.

Därefter kommer en kartläggning av olika sporter där explosivitet är en grundförutsättning och attraherar såväl sportutövare som åskådare. De flesta ser en tydlig linje från gladiatorerna i det romerska riket till boxarna Muhammad Ali och Mike Tyson. I centrum finns sportutövarens muskulösa kropp vars rena rörelse närmar sig perfektionen. Närkamperna är erotiska även om mången åskådare inte öppet skulle kännas vid en sådan liknelse.

Hadley-Kamptz försöker också förklara den eufori som uppstår i kollektiva upplevelser. Du tar in känslor samtidigt som du ger utlopp för dina egna. Hejaklacksruset är jämförbart med karnevalsstämningen där deltagaren får dansa, sjunga, men också kasta sig ur sina normala beteendemönster. Häcklandet, smädandet av en fiktiv fiende är frihetsskapande. De flesta fotbollsmatchbesökare är införstådda med leken och förställningen men för den ovana skapar massupplevelsen otrygghet. Personligen tänker jag stundom att den flockmentalitet som uppstår i stora grupper är fördummande. När en fotbollssupporter säger sig uppgå ”i något större än sig själv” har jag betraktat hens upplevelse som resultatet av för många öl.

Områden som gruppdynamik, samhällsutveckling och sporthistoria kan tyckas vara vitt skilda från varandra men i den här boken hänger allt samman. Både invigda och oinvigda känner till huliganism som förknippas med fotbollssupportrar knutna till klubblag och landslag, i synnerhet det engelska. Polisen, statens monopol på våld, innebär en trygghet för majoriteten av medborgarna i ett land men för den minoritet som befinner sig utanför lagens ramar gäller annat. Status och respekt nås genom handgripligt våld. I avsnittet ”Om vad man kan göra” ges en bild av hur samhällets förhållningssätt skiftat i några europeiska länder. Ungdomsstök definierades en gång som sociala problem och placerades inte nödvändigtvis på polisens att-göra-lista.  I det material som Hadley-Kamptz studerat redovisas hur polisen med tiden getts större roll i att stävja våldsutövande fotbollssupportrar.  Repression, kontroll och övervakning har prövats i många länder men också preventivt arbete.  I bakhuvudet för fotbollsintresserade ekar minnen av tragiska katastrofer med många dödsoffer, som inträffat på arenor (Heyselkatastrofen 1985 och Hillsboroughstadion 1989).

Även i analysen av maskulinitet visar författaren hur begrepp och föreställningar ändrat sig genom årens lopp. Hadley-Kamptz funderar också över bristen på synd, framförallt i den västerländskt inriktade livsstilen, där ingen tycks höja på ögonbrynen när de hör talas om swingerskvällar. En framgångsrik människa är fördomsfri, trevlig, äter näringsriktigt och springer långlopp. Nåväl, motsatsen gör sig också hörd. Möjligen är det ingen slump att politiken i USA ser ut som den gör:

Denna övermänniskoperfektion kontrasteras förstås mot underklassigt näthat och alltmer öppen och ohämmad rasism. När idealet är ett bortslipande av varje avvikelse blir Donald Trumps karikatyr på den frispråkige, burduse, vulgäre mannen plötsligt tilltalande för massorna. Hans persona är dock lika uttänkt den, som en perfekt motbild mot samtiden, komplett med fult hår, bisarr hudfärg och illasittande kostymer. Han vinner inte trots sina lögner eller vendettor, utan på grund av dem.

Många debatter tenderar att polariseras till en svart-vit blindhet i sociala medier. Hadley-Kamptz ger exempel på hur man kan dela med sig av sina betraktelser mer nyanserat. I botten ligger relevant material som hon använder för att belägga sin bild av några samhällsfenomen. Hennes syfte är inte att presentera lösningar, snarare att berätta om vad hon observerat. Funderingarna på mångas dragning till det mörka stråket i tillvaron är intressant läsning. Människans drivkrafter är inte helt lätta att förklara ur ett rationellt perspektiv.

Similar Posts:

• Vems frihet att göra vad är det egentligen vi pratar om?
• Här står vi på gränsen till A) kulturens och utvecklingens undergång, B) kommersialiseringens undergång, C) ingendera, D) båda?
• Är du rädd för ordet politik?
• Till försvar för en angripen ism
• Ola ritar vidare

Som vuxen är det lätt att förfasa sig när de yngre generationerna inte presterar tillräckligt bra i Pisa-testerna. Typ ropa att ungdomarna borde läsa en bok! Jag är inte helt övertygad om att det är läge att oroa sig över dagens ungdom. I det breda perspektivet har de yngre generationerna kunskaper inom områden som var svåra att ens föreställa sig för tjugo till trettio år sedan. 

Det är dessutom tveksamt om jag – en tant född på sextiotalet – skulle rekommendera en tonåring att läsa något jag själv läste i deras ålder. Intressena kan skilja sig så mycket. Sjöwall & Wahlöö och Ed McBain erbjöd en massa intressant läsning för mig, men inte för mina jämnåriga kompisar när det begav sig.

Jag inser att gnistan för läsning kan tändas genom igenkänningen. Möjligen varvad med någon sorts dröm. Därför frågar jag mig: Var finns en historia som utspelar sig i en storstadsförort? Eller en historia om att kämpa för att bli en fotbollsstjärna? Historien finns! Philip O’Connor och Haidar Hajdari har skrivit en gastkramande berättelse om just detta. I boken Svea United: När allt står på spel presenterar de oss för sjuttonårige Malik Manneh, en kille som bor i höghusområdet utanför Stockholm. Han bor med sin sjuka mamma och redan tidigt går det upp för mig hur tufft livet blir när pengarna inte räcker till. Penningbristen skapar en oro som förlamar och som äter upp all handlingskraft. Detta upptar alltmer Maliks tankar, trots att fotbollsspelandet fyller honom med fantastiska lyckokänslor. 

Författarna lyckas skickligt med att ge liv åt scener och gestalta personer som känns verkliga. Scenerna från fotbollsklubben är omväxlande. Ena stunden är det svettigt och bolltrixigt. Nästa stund får jag en inblick i hierarkin bland fotbollsspelarna och hur ägarstrukturen kan se ut i ett svenskt klubblag. Svea United är ett fiktivt lag men de övriga lagen som nämns finns på riktigt.

Inte bara fotbollsmiljön skildras övertygande. Personerna som omger Malik levandegörs i rappa dialoger med ordval som hör till. Hemma i lägenheten där Malik upptäcker brev från Kronofogden och skriver korta meddelanden på chatten med fotbollsspelande väninnan i Malmö – allt är konkret och några gånger kan jag inte hindra mig själv från att ropa ”Neeej!”. Min omgivning höjer på ögonbrynen och jag måste förklara. Boken väcker min lust att diskutera angelägna samhällsfrågor.

Jag gillar inte att berätta om en boks handling så att moment av spänning avslöjas i förväg. Men jag vill gratulera författarna för att de lyckas så väl med den dramatiska uppbyggnaden. Frågor som vänskap, lagbrott, ansvar och hopp framträder tydligt samtidigt som jag sitter på nålar fram till bokens sista sidor.

En sak är säker; det är oftast mycket svårare att skriva enkelt än krångligt. Någon är kanske rädd för att förlora status när hen står i valet av att skriva lättläst eller inte. Jag vet inte. O’Connor och Hajdari är hur som helst hjältar i mina ögon – de balanserar komplext innehåll med en språkligt lättförståelig form. Sannolikt når historien om Malik Manneh både tonåringar och läsare som inte har svenska som modersmål. Tipsa biblioteket och din närmaste mellanstadie- och högstadieskola att köpa in den. För övrigt rekommenderar jag att du själv skaffar ett exemplar av Svea United: När allt står på spel. Den är värd din lästid.

Similar Posts:

• Är du rädd för ordet politik?
• ”Kan jag – kan alla”
• Somliga gillar våld, somliga inte
• Ola ritar vidare
• Och så får damerna vara med som ett undantag

Men att sondera bland fotbollens kopplingar till politiken är däremot ingen enkel match. Skälet är ingalunda fotbollskonsten i sig, snarare att politiken är en oerhört svår navigeringskonst. Vore det inte enklare att låta sport vara sport och hålla politiken utanför? Svaret är: Det kommer aldrig att ske. Dels för att bland alla fotbollsprofiler och fotbollssupportrar finns personer som engagerar sig för samhällsfrågor. Dels för att samhället utgörs av många beståndsdelar, där vi inte kan utesluta fotbollen – en mångmiljardindustri med samhällspåverkande krafter. Leopard förlag har lyckats värva kunnige Ekim Caglar att bidra med sina samhällsperspektiv på fotboll. Resultatet är ett verk i mjukband innehållande texter som bottnar i ordentligt gjord research.

Boken är uppbyggd kring såväl en historisk som en geografisk båge. Urvalet av de 49 fotbollsprofilerna har inte bestämts utifrån närhetsprincipen. Det är som om urvalet är tänkt att intressera ett brett spektrum av läsare med olika referensramar. Boken genomsyras helt enkelt av idén att fotbollen är universell.

Jag uppskattar de introduktioner som Caglar ger inför de olika porträttavsnitten, som är sammanlagt sex till antalet. Ett exempel är introduktionen inför avsnittet ”Att skapa en samhällsutopi på planen”, där han generöst delar med sig av sitt resonemang kring dualismen mellan kollektivet kontra skickliga individuella spelare. Ett annat exempel är introduktionen som inleder ”Ett europeiskt slagfält”. Här beskrivs överdriven fosterländskhet (chauvinism) som lätt uppstår när landslag mellan olika nationer möter varandra. Men också klubbfotbollen, som erbjudit en arena för politiska och våldsamma slagsmål mellan ultrahögern och ultravänstern. Jag vill gärna understryka, precis som Caglar, att majoriteten av åskådare och supportrar inte ägnar sig åt att aktivt förinta motståndarlagets anhängare.

Jag uppskattar också att han rör sig över tid. Diktaturerna i Latinamerikas länder var en gång flera stycken. Och det är inte så många decennier som passerat efter juntornas (militärstyrenas) fall. Det var nyss, men jag förundras över hur dessa styren nästan sjunkit i glömska. Och så får det ju inte vara. Låt de nämnda styresskicken vara förpassade till historien ¬– men låt oss aldrig glömma det vidriga när sportarenor omvandlades till fängelser eller tortyrplatser för oppositionella. Offren för dessa händelser ska vi minnas för att ingenting liknande ska ske igen.

Filosofiska fotbollsspelare som velat vara visionära blandas med fotbollspelare som stödjer högerextrema ideologier. Läsaren ges exempel på politiska makthavare som velat sola sig i glansen av ett landslags segrar men också att det finns risker med en tät relation – nämligen då när det går dåligt för laget. Några fotbollsspelare gör en politisk karriär efter att de slutar spela. En profil var aktiv fotbollspelare s a m t i d i g t som han verkade som politiker (!), nämligen Kaj Leo Johannesen, från Färöarna.

I avsnittet ”Det svenska tabut” lyfter Caglar fram något som kännetecknar svensk mentalitet, nämligen oviljan att överhuvudtaget tala om känsliga politiska frågor i fotbollssammanhang. Uppmaningen att frige Dawit Isak på en banderoll ledde till bötesstraff för Örgryte IS år 2009. Någon tyckte tydligen att medkänsla inte hörde hemma på fotbollsläktaren. Straffet drogs sedermera tillbaka (jag riktar mitt tack till den osynlige kraft som kallas förnuft). Ett annat tabu som uppmärksammas är kvinnors menstruation, och att beredskapen för detta är obefintlig. Så här berättar Lotta Schelin om utrustningen som tas med på landslagsresorna:
”Vi har tuggummi, tops och näsdroppar – you name it. Men vi har inga bindor eller tamponger.”

Informationstäta texter lockar av naturliga skäl den som på förhand redan har grundläggande kunskaper i det aktuella ämnet. Fotbollsentusiaster som har en egen minnesbank av matcher sedan barnsben, kan lättare koppla ihop ett ansikte med namnet på porträtterade profiler. Ja, just det! Det var den spelaren som gjorde den där oförglömliga tacklingen/nickningen/straffen! Matchögonblicket som i sin tur är förknippat med en stark känsla. Därför tror jag att fotbollsentusiasten med högre konsumtionsbehov än genomsnittet finner stor glädje i att läsa ”Propagandafotboll”.

Det seriösa anslaget kan ingen ta miste på vid läsningen av Caglars bok. Som tidigare nämnts, är researchen omsorgsfull, källförteckningen täcker flera språkområden och sist men inte minst riktar författaren ett stort tack till familjemedlemmar och vänner för viktiga inspel i fotbollsdiskussionerna. Jag har försökt läsa lika noggrant som författaren har skrivit, men har årtionden av missad kunskap till min nackdel. Likväl har jag obesvarade frågor inom mig. Vad kan göras för att förbättra villkoren för arbetare som bygger fotbollsarenor? Är alla sponsorer ”sjyssta” och betalar skatt enligt landets demokratiskt beslutade skattelagstiftning? Bokens redovisande karaktär är av hög kvalitet. Men att problematisera ytterligare ett snäpp skulle kunna göra en fotbollspolitisk bok ännu mer spännande. Jag är nyfiken på de lösningar som skulle kunna presenteras som svar på mina frågor. Tipsa mig gärna, om en sådan bok redan är skriven!

Similar Posts:

• Somliga gillar våld, somliga inte
• Hyllar dem som hyllas bör
• ”Kan jag – kan alla”
• Att gräva fram det unika
• Och så får damerna vara med som ett undantag

Liven längs linjen är en samling texter om människor som sticker ut i fotbollens historia. Kända fotbollsdivor blandas med finansiärer, tränare och till och med en supporter. Vi serveras personporträtt eller besöker en plats i fotbollens värld i 4–18 sidor långa kapitel. Det breda urvalet illustreras av såväl svenske Göran Nordahl, fotbollen i Georgien som kostymherrarna José Mourinho och Romano Abramovitj.

Varje skildring är sprungen ur en omgivning i en viss tidsepok. Det är omöjligt att separera individen från samhället och de förutsättningar som getts henne. Fotbollsvärlden får ibland epitetet fotbollscirkus, men trots mutskandaler och mediadrev gräver Niva fram bakomliggande mänskliga drivkrafter. Jag häpnar när jag lägger boken i knäet och reflekterar kring hur mycket personlighetsutveckling jag får del av.

Inslaget av våld förbigås inte. Beckham får en dobbsko i ansiktet av tränaren Ferguson och släktingar till rika fotbollsspelare kidnappas och mördas. Alkoholens starka fäste i Englandsfotbollen skildras i flera exempel. Läsaren får geografiska och historiska lektioner på ett sätt som visar att Niva antingen är en god researcher eller avundsvärt allmänbildad.

Erik Niva är en utmärkt stilist och det finns en naturlig rytm i hans texter. Därtill har han en fin känsla för ordval, vilket syns i det specifika som handlar om fotboll men också i beskrivningar av det omgivande samhället. Berättelserna innehåller unika öden och Niva har ingen fallenhet för det överlastade, metaforspäckade språket. Det är helt enkelt frigörande att läsa hans texter.

Modernistas formgivare bidrar positivt till läsupplevelsen och mitt estetiska sinne tilltalas av radlängd, typsnitt och den vågräta linjen högst upp på sidorna. Varje kapitelrubrik följs av en presentation med fyra besvarade stickord som ger en ingång till den kommande läsningen.

Det är omöjligt att memorera alla namn, platser, årtal och matchsituationer. Men Liven längs linjen är en pralinask där innehållet aldrig tar slut. Jag kommer alltid att kunna återgå till boken för dess läsvärda beskrivningar av Livet – så som det utformar sig i närheten av den gröna fotbollsplanen.

Similar Posts:

• En globaliserad fotbollsvärld
• Fotbollens alla sidor
• Det sitter inte i håret
• Fotbollsantropologi i sambalandet
• Återupplev gåshudsögonblicken

Boken är kronologiskt uppbyggd och börjar med att familjen Ali Khan som flyktingar från krigets Libanon hamnar i Göteborg 1991. Då är lille Mohammed fem år. Han berättar om hur han försökte hitta sin plats i livet och det nya samhället, och hur han som sjuåring tack vare en kompis och dennes pappa upptäckte att fotbollen erbjöd just detta.

Fotbollen är såklart en röd tråd som löper genom hela boken. Vi får följa Ali Khans utveckling som spelare, övergångarna från moderklubben Västra Frölunda IF till BK Häcken 2009, till kinesiska Tianjin 2014 och till Halmstad BK 2015, och även hans spel för libanesiska landslaget. Han berättar en del om sina olika skador, bland annat den när han spelade vidare i en match med brutet ben. ”Jag har ganska hög smärttröskel” var hans kommentar till det.

Men även om det är trevligt att läsa om fotbollen, så är det inte det som är poängen med boken. Titeln är Vilja slår talang, och det är det han vill att läsaren skall ta till sig. Han själv anser sig inte ha någon direkt talang för fotboll, utan det är ihärdigt tränande och en stark vilja som har tagit honom dit han vill vara. Vi får således följa även hans personliga utveckling och ta del av betydande händelser i hans liv.

Nu är nog Ali Khan en ganska speciell människa som verkar dra igång ett nytt projekt i veckan. Han har tränat ett fotbollslag med kriminella, startat en stödförening för familjer med barn som har Downs syndrom, han investerar i fastigheter och impulsköpte restaurangskutan Barken Viking. Och det är bara några exempel på vad han sysslar med när han inte spelar boll. Men meningen är såklart inte att läsaren skall jämföra sig själv med honom, utan börja tänka i riktningen att allt är möjligt.

Jag kan se framför mig att boken kan fungera som inspiration för unga människor som försöker hitta sin plats i livet. ”Kan jag – kan alla” säger han, men han poängterar också hur viktigt det är att ha någon som stöttar en och tror på en. Själv hade han sin syster som ständigt peppade honom.

Vi borde sporra varandra mer, lyfta barnen för de är vår framtid. Vi borde lyfta våra vänner och sporra varandra för att alla ska kunna uppnå sin dröm. Utan stöd hade jag aldrig varit där jag är idag, utan tron på att jag kunde lyckas hade jag aldrig blivit proffs. Utan vilja och stenhårt arbete hade jag inte blivit så framgångsrik.
Så – vad är du bra på och hur kan det hjälpa dig till att uppnå dina drömmar?

Texten är skriven i talspråk och känns ganska oredigerad. Som en direkt och öppen linje mellan hjärtat och tangentbordet. Den stilen kan ha sin charm, men hur mycket jag än gillar Ali Khan kan jag inte låta bli att tycka att det är lite jobbigt med alla dessa liksom och du vet. Eftersom det är hans första bok och det är budskapet han vill förmedla som är det viktiga, har jag inte lust att vara speciellt dömande. Men om det blir en nästa gång skulle jag önska att han lade lite mer krut på den språkliga biten.

En annan sak som borde ha ordnats är att den angivna webadressen till förlaget inte leder till någon websida. Om man ska ge ut böcker på eget förlag så måste man se till att det finns en möjlighet för intresserade läsare att ta kontakt med författaren/förlaget för att ställa frågor om boken.

Men som sagt, jag gillar Ali Khan och tycker att han har gjort bra saker här i Göteborg. Det är trevligt att läsa lite mer ingående om sådant man kanske mest läst lite snabbt om i media och på twitter. För egen del var det mest intressant att läsa om hur fotbollen fungerar i Kina och om BK Häcken, och jag hade gärna läst mer om det.

Similar Posts:

• En globaliserad fotbollsvärld
• Fotbollens alla sidor
• Det sitter inte i håret
• Är du rädd för ordet politik?
• Och så får damerna vara med som ett undantag

Det finns fotboll. Och så finns det damfotboll. Och detta är något som upprepas till förbannelse – i mediebevakningen, när fotbollsförbundet delar upp landslagen i – wait for it – landslaget (som i THE landslag) och damlandslaget (som i det där andra). Eller som när FIFA bestämmer vad mästerskapen får benämnas.

Det här är inte någon lite skrattretande detalj, det här är ett symptom på hur ojämställd och därmed rakt odemokratisk fotbollens värld är. En orättvisa som inte bara visar sig rent konkret i spelarnas löner, utan kanske framförallt i hur resurser och pengar fördelas på vägen fram till elitnivå. Och det är något som retar gallfeber på många av oss, och så även på Moa Svan, författare till boken med den inte det minsta blygsamma titeln Det riktiga landslaget:

Att kvinnor endast beskrivs spela ”damfotboll” gör något med spelarna och synen på dem. Det här skapar något hos människor. En känsla av att inte vara äkta. Att vara fejk. Att inget någonsin duger, för du blir aldrig på riktigt. Som en köttkorv utan rätt mängd kött som bara får kallas för hot dog eller falukorv.

Och detta trots att herrlandslagets prestationer de senaste tio-femton åren knappt ens är jämförbara med det som damlandslaget åstadkommit. Då damerna radat upp två VM-medaljer och två EM-medaljer och rankas som nummer fem i världen, ja då ligger herrlandslaget och skvalpar runt plats 45. Och nej, herrarna har inte lyckats kvala in till VM de senaste tio åren. Svan hävdar, med rätta, att damlandslaget – eller Det riktiga landslaget – förtjänar tonvis mer uppmärksamhet än de får. Att vi borde sluta bete oss som om allt herrarna gör är av intresse, oavsett nivå på laget, och att vi på istället borde följa stjärnorna i damlandslaget. D.v.s de som faktiskt är svinbra.

Men det är svårt att vara supporter till Det riktiga landslaget. Svan beskriver hur hon jagar runt efter ställen som ens visar damernas landskamper. Hur hon står och huttrar sig igenom matcher i regn, på läktare utan tak för publiken. Det hävdas gång på gång att fotboll som spelas av kvinnor inte lockar publik. Men nog måste vi väl kunna enas om att det inte direkt satsas på att göra det vare sig enkelt eller bekvämt för supportrarna? När EM spelades i Sverige svek aldrig publiken. Då när det fanns så väl mediebevakning som publikvänliga arenor. Kan vi kanske lägga ihop ett och ett här?

Och ja, denna pinsamma mediebevakning. På Fotbollsgalan 2013 stod Svan med fotbollsskribenten Alva Nilsson på den plats som var avsedd för journalister och fotografer. Gång på gång vände sig landets ”experter på fotboll” till Nilsson för att fråga: ”Vem är det där?” när landets bästa kvinnliga spelare passerade. De är superstjärnor, hör till de bästa i världen, och ingen vet vilka de är. Experterna som ska informera oss vanliga dödliga vet inte vilka de är! Och om de skulle råka veta, och ber att få ställa en fråga, ja då dröjer det enligt Svan sällan länge innan Zlatan dyker upp. Som ämne alltså – som någon dessa spelare ska förhålla sig till och vilja prata om. Som om deras egna meriter inte är goda nog (falukorvsgrejen).

Så Svan behandlar spelarna som de förtjänar och ger fyra av landslagets största stjärnor varsitt eget kapitel: Therese Sjögran, Caroline Seger, Lotta Schelin och Nilla Fischer. Internationella storstjärnor vars sammanlagda titlar är minst sagt imponerande. Här får de äntligen uppmärksamhet för sin egen skull, inte för att uttala sig om Zlatan eller om fotbollsförbundets extremt idiotiska ge-Svensson-en-bil-idé. Utan för att prata om sin fotbollskarriär. Precis som det borde vara.

Det riktiga landslaget är en bok om att älska fotboll och om att älska sitt lag, samtidigt som den visar de gamla ruttna idéer som styr hur mycket uppmärksamhet, resurser och cred de respektive landslagen får. Det är en välargumenterad känga i ansiktet på alla som lite nedvärderande rynkar på näsan och fnyser saker om ”damfotboll”, och det är en hyllning till dem som hyllas bör: Det riktiga landslagets stjärnor.

Similar Posts:

• Och så får damerna vara med som ett undantag
• Fotbollsantropologi i sambalandet
• ”Kan jag – kan alla”
• Är du rädd för ordet politik?
• Att gräva fram det unika

Plötsligt hör hon ett prassel intill porten.
– Kom igen då, hör hon Florent väsa.
Sedan ser hon båda sina äldre bröder kasta sig upp på sina cyklar och försvinna iväg. Arment
har en boll på pakethållaren.
– Vänta på mig! tjuter Kosse och försöker springa efter, men de är för snabba.

En scen jag tror är alltför bekant för många yngre syskon. Äldre syskons ryggar som försvinner iväg och man står ensam kvar och vet exakt vart de ska, hur man tar sig dit, en väg man gått en miljon gånger, men i huvudet ekar föräldrarnas röst “Du får inte gå över stora vägen ensam”. Och man står kvar med sin boll, vänder om, studsar bollen mot asfalten, undrar vad man ska göra nu?

Passa bollen! ropar Kosse handlar om PSG-proffset Kosovare Asllanis barndom och väg in i fotbollens värld. Men boken handlar om mer än bara fotboll då författaren Anja Gatu även inspirerats av och inkluderar Asllanis bakgrund som invandrare i en svensk småstad. Boken bjuder på flera färgstarka karaktärer och lyfter fram en komplex bild av den unga Kosse.

Kosse som älskar fotboll, som vill spela hela tiden och nästan alltid bär en boll under armen. I bokens inledning är det sommarlov och de flesta av Kosses kompisar är bortresta. Hon har tråkigt, särskilt när hennes bröder inte vill ha henne med. Emma, som blir lite av Kosses nödlösning, har inte alls samma brinnande intresse för fotboll som Kosse, men Kosses entusiasm smittar av sig och tillsammans börjar de träna inför det möte som kommer bli livsavgörande för de bådas karriärer. Fotbollsturneringen med Vimmerbyskolan. De tränar så fort de får en chans, i regn och rusk, och till och med i meterdjup snö. Kosse har bara ett mål: att vinna turneringen!

Kosse känner en klump i magen. Visst kan hon väl rita något. Hon kan säkert hitta på
något att önska sig. Det är inte det. Men att stå framför klassen och berätta? Nej, helst inte. Det
spelar ingen roll att hon känner alla, hon hatar verkligen att stå längst fram och prata själv. Hon
blir röd i ansiktet och det är som om rösten blir alldeles svag.

Gatu, som annars är sportkrönikör på Sydsvenskan, lyfter fram och ger liv till en historia och ett barn som har många olika sidor. På plan är Kosse kaxig och tuff men när hon står längst fram framför klassen är allt det där bortblåst. Där har hon samma klump i magen som så många andra. Gatu behåller skickligt spänningen och inget känns förutsägbart även om man idag, med facit i hand, vet att Kosse är proffs och landslagsstjärna.

Under 2014 släppte Olika förlag Sätt straffen, Charlotte! som tillsammans med Passa bollen! ropar Kosse är en del i förlagets serie Fotbollsstjärnor. Trots att det här är en annan författare och en annan illustratör i Maria Källström håller det samma höga nivå och man känner att böckerna hör ihop även om de samtidigt är väldigt olika. Precis som i Sätt straffen, Charlotte! ger Gatu oss precis lagom av livet utanför och på planen.

Om bara några dagar börjar fotbolls-VM och då är det verkligen upp till bevis för Asllani, då är det dags att visa vem det är som är bäst.

Similar Posts:

• ”Sätt straffen, Charlotte!”
• Förbjudet att sluta mitt i en …
• OK men inte mer
• Rea-fynd med idrottshopp
• Fotboll och söta tjejer

I Sätt straffen, Charlotte! är det dags för IF Ekeby att åka på sin första cup, Super-cupen. Världens viktigaste cup för Charlotte och hennes Ekeby. Jennifer Wegerup har lyckats fånga alla de små känslorna, dofterna och problemen som dyker upp inför något så viktigt.

När hon skyndar sig att byta om tänker hon på hur gott och speciellt det luktar i omklädningsrummet. Gräs, som fastnat under fotbollsskorna och hamnat på golvet. Skoputs. Liniment, som man smörjer in musklerna med. Lite svett. En speciell lukt. Fotbollslukten.

Wegerup håller en jämn blandning av allt som händer både på och vid sidan av planen. Till det hela har Bettina Johansson illustrerat och enkelt fångat samma känslor som Wegerup beskriver. Fotboll, särskilt för en tonåring, är så mycket mer än att bara sparka boll. Man måste lära sig det sociala spelet, att ta med- och motgångar och att stötta varandra. I ett lag finns det många olika viljor med olika ambitioner som ledare och spelare tillsammans måste pussla ihop. Det är humor blandat med allvar som lyfter fram och slår hål på fördomar kring flickfotbollen och är därför inte bara en bok för tjejer. För Charlotte är fotboll bland det roligaste och viktigaste hon vet. Hon har ambitioner om att en dag bli en stjärna och hon tränar och jobbar hårt, ger allt för att vinna.

Det är spännande att sova på luftmadrass med Ida på ena sidan och Julia på den andra. Dessutom kan hon inte sluta tänka på matchen. Hon hade verkligen velat vinna! Hon sneglar på Julia. Ibland verkar det skönt att inte bry sig så mycket.

I efterdyningarna av den omtalade fotbollsgalan känns den här boken än mer aktuell och viktigare än tidigare. Detta är en bok som ger unga en röst och kanske lite tröst i en värld som är så styrd av och för män, men det är även en bok för de som inte befinner sig i den världen. Att boken bygger på Linköpingsbacken Charlotte Rohlins liv gör det hela mer konkret och ger boken liv. Marie Tomicic på Olika förlag säger: “Böcker om tjejer som spelar fotboll är en pusselbit i det stora hela.” Och Wegerup, som annars är sportjournalist, lyckas med Sätt straffen, Charlotte! att fylla lite av det hål som finns när det gäller tjejer och fotboll i litteraturen och jag väntar med spänning på en fortsättning.

Similar Posts:

• En skönlitterär äkta stjärna
• Fotboll och söta tjejer
• OK men inte mer
• Rea-fynd med idrottshopp
• Fotbollsglädje och massor av skratt

Men är allt bara positivt med det här arrangemanget? Nej, verkligen inte. Det finns mycket som är väldigt obehagligt; värdländerna spenderar idiotiska summor på att rusta inför mästerskapen, pengar som kunde ha kommit befolkningen till större nytta på annat sätt. Biljettpriserna är numer så upptrissade att få supportrar har möjlighet att se matcherna på plats. Det kostar också skjortan med all den säkerhet som måste finnas, runt spelarna och inne på (och runt) arenorna. För, och det här är oerhört sorgligt, fotbollen följs idag av ett ständigt hot om våld. Något som i Sverige visade sig vid årets allsvenska premiär då en Djurgårdssupporter slogs ihjäl av en Helsingborgssupporter på väg mot arenan.

Så, det finns mycket i fotbollens och de stora mästerskapens kölvatten som inte är vackert. Men jag menar, och det här vill jag verkligen poängtera, att de positiva aspekterna väger över. Fotboll är inte bara konkurrens och tävling. Det är framförallt så väl träning i, som uppvisning av, laganda och solidaritet. Det är den sport i världen som har flest utövare, och som dessutom är demokratiskt på så vis att alla kan spela. Bara det finns en boll.

Fotbollen får också människor att mötas. Se bara på Gothia Cup, världens största ungdomsturnering, som anordnas varje år i Göteborg. I nuläget är det 1670 lag anmälda till årets turnering, och dessa kommer från 74 olika länder. Ungdomar som inte hade träffats om det inte vore för fotbollen. På Bokmässan 2012 pratade jag med Johanna Frisk från Tyresö FF om hennes och klubbens internationella arbete tillsammans med UN Women, och hon berättade hur kvinnor genom fotbollen och gemenskapen vuxit och hittat styrka i ofta hopplösa situationer . Och i Sverige enas en mängd supportrar från olika klubbar bakom parollen Fotbollssupportrar mot homofobi, för att försöka få en läktarkultur som bygger på allas lika värde. Bara några exempel på de positiva krafter som omger och är själva kärnan i fotbollens väsen.

Så som uppladdning inför VM bjuder vi på fotbollstema här på dagensbok.com. Björn Elgquist gästrecenserar och har läst reportageboken Gräset är alltid grönare i Brasilien av Henrik Brandão Jönsson. I boken går fotbollsjournalistik och samhällsjournalistik hand i hand, och vi lär känna landet Brasilien utifrån fotbollen. Vi recenserar också två nya faktaböcker, Måns Gahrtons Fotbollens mest magiska ögonblick och Carsten Ryyttys Värsta fotbollen. Ur vårt arkiv har vi dessutom samlat en mängd recensioner för alla fotbollsfantaster, stora som små. Fotoböcker, faktaböcker, vuxenböcker och barnböcker. Nu förbereder vi oss för den stora fotbollsfesten!

/Redaktionen genom Marie Gröön

Henrik Brandão Jönsson: Gräset är alltid grönare i Brasilien
Fotbollsantropologi i sambalandet

”Gooooooooool!!! Den brasilianske kommentatorn vrålar ut med emeção, inlevelse, för att hylla ännu ett vackert mål. Det är VM 1982 och världen trollbinds av Quadrado mágico. Falcao, Eder, Zico och Sócrates bjuder på bländande passningsspel och drömlika mål. Jag sitter som tolvåring framför teven och tycker att Brasilien …” Läs mer

Måns Gahrton: Fotbollens mest magiska ögonblick
Återupplev gåshudsögonblicken

”Fotboll är inte fakta. Fotboll är inte resultat. Fotboll är känsla. Det är glädje, lättnad, eufori och kärlek. När det inte är frustration, missnöje, besvikelse och, ja ibland hat, vill säga. Om vi håller på ett lag, må det vara ett landslag i VM eller ett division II-lag, så är det med våra känslor …” Läs mer

Carsten Ryytty: Värsta fotbollen
Och så får damerna vara med som ett undantag

”I Värsta fotbollen har författaren, precis som undertiteln avslöjar, sammanställt en mängd fotbollsfakta som presenteras i frågeform. I olika kapitel med rubriker som ”Fotbollshistoria”, ”Fotbollslegender”, ”Fotbolls VM” och ”Engelsk fotboll” (samt italiensk, spansk, brasiliansk och svensk), får läsaren svar på …” Läs mer

Fredrik Ekelund: Sambafotboll: En bok om Brasiliens nationalsport
Att ta fotbollen med en klackspark

”Otaliga är de fotbollslegender som passerar genom Ekelunds skildring av den brasilianska sambafotbollen: Garrincha – som av Rioförfattaren Cládio Aragão liknas vid ”en Dionysos, den rena galenskapen [...] som Rimbaud den franske poeten, den romantiske poeten som dog tidigt”. Eller den mindre hyllade …” Läs mer

Måns Gahrton: Fotbolls-VM genom tiderna
Men mittfältet kom i kläm

””Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”, sjöng Torsson en gång i världen. Fotboll är ju, som allt annat, föremål för nostalgi och detvarbättreförrande så inför fotbolls-VM är det inte så underligt att man väljer att ge ut en bok som denna, med (huvudsakligen) ögonvittnesrapporter från alla de tidigare VM-turneringarna …” Läs mer

Erik Niva: Den nya världsfotbollen
En globaliserad fotbollsvärld

”Svensk fotbollsjournalistik har fått en alldeles egen plats i finrummet, kanske framför allt tack vare reportagemagasinet Offside. Det verkar som om det inte längre går att skriva om denna enkla sport (två mål, 22 spelare, en boll) utan att skriva om de stora samhällsfrågorna …” Läs mer

Ola Andersson: Så funkar fotboll: Ola Andersson förklarar
Ola ritar vidare

”Så funkar fotboll är en bok med intentionen att förklara fotbollstaktik på ett lättfattligt sätt, för den intresserade åskådaren. När experterna sitter där i tv-studion och svänger sig med termer och klyschor: vad säger de egentligen? Ola Andersson gör ett bra jobb med att förklara detta.” Läs mer

Mattias Göransson Tobias Regnell: Bollkänsla: Det bästa ur Offside
Litterära inlägg

”Det är först så här i efterhand man förstår hur viktigt det var att Mattias Göranssons och Tobias Regnells grubblande över hur en ny, bättre fotbollstidning skulle kunna se ut någon gång i årsskiftet 2003-2004 inte stannade i tankevärlden, utan faktiskt blev verklighet. Den, enligt skaparna själva, ”medvetet fula lilla best” …” Läs mer

Christer Isaksson: Målvakterna: Från Sigge Lindberg till Thomas Ravelli
Knappast något stolpskott

”Mitt förhållande till fotboll i allmänhet och dess målvakter i synnerhet är väl att betrakta som synnerligen bristfälligt. Förutom en trist oavgjord allsvensk match mellan MFF och IFK Norrköping i mitten av nittiotalet samt en och annan division II-match är erfarenheten enbart ett ytterst fåtal trevliga manliga bekantskaper …” Läs mer

Simon Bank: I huvudet på Zlatan Ibrahimovic
Zlatan + Fotboll = Sant

”I huvudet på Zlatan Ibrahimovic är framför allt en samling Zlatan-citat, nästan 300 stycken. Det handlar om allt från fotboll och media till kärlek, familjen och drömmar. En gedigen samling personliga uttalanden som både är roliga och intressanta, och underhållande att läsa. Men vem är då denne Zlatan Ibrahimovic – egentligen?” Läs mer

Espen Tveit: fra siden/side-lines
Från läktaren ser man bäst!

”Vi människor har behov av ordning. Kanske är det viktigare nu än någonsin tidigare. När världen förändras så snabbt och nästan ingenting längre är säkert. Detta behov kan uttryckas på många sätt. Ta till exempel otyget med att folk står och dräller lite hur som helst …” Läs mer

Petter Karlsson: Fotboll: En kärlekshistoria
Fotbollens alla sidor

”När detta skrivs är det den 22 juni 2004. Om sex timmar ska Sverige möta Danmark i Europamästerskapen i fotboll. Det råder fotbollsfeber i landet, inte minst efter Zlatan Ibrahimovics osannolika klackmål mot Italien. Och på bokförlaget Max Ström …” Läs mer

Marcus Priftis: Gå på djupet
Det där om att växa upp

”Gå på djupet är i mångt om mycket en bok om att växa upp. En slags bildningsroman där huvudpersonen, Emil, lär sig hur det är att bli vuxen. Det enda som skiljer Emil från andra, vanliga ungdomar, är att han gör det i det strålkastarljus som kastas på den som är känd. Emil är nämligen fotbollsstjärna. Det är intressant det där, att växa upp i …” Läs mer

Kitty Crowther: Ivo & Vera: Fotbollsmatchen
Insekter och könsfrågor

”Jag gillar insekter. Det finns många anledningar till det: de är många, de är konstiga, de är vackra, de är små. Det finns inga andra varelser som överträffar fantasin så som insekter – om vi alla skulle tänka ut vår vildaste fantasi-insekt så skulle det ändå finnas en som såg ut så på riktigt. Kitty Crowther har också fattat det här.” Läs mer

Viveca Lärn: Ludde möter blåvitt
Fotbollsglädje och massor av skratt

”Med lätta steg, som en dribblande fotboll, som glädjen vid ett mål. Så rinner språket i boken om Ludde. En sjuårig pojkes glädje, spänning och förväntan målas upp och du har möjligheten att få följa med Ludde till Göteborg. Den stora staden där fotbollslaget spelar. Ja, Fotbollslaget! För i Luddes ögon är det IFK Göteborg …” Läs mer

Viveca Lärn: Ludde tar Gothia Cup
Fotboll och söta tjejer

”Ludde tar Gothia Cup. Är det verkligen en bra titel undrar jag, då vet man ju hur det ska gå innan man har läst boken. Så med siktet inställt på att Ludde ska komma hem från Göteborg med den fina pokalen börjar jag läsa boken. Hur ska han klara att vinna? fortsätter jag att fundera. Rävarnas IF är ju trots allt inte några favoriter …” Läs mer

Ulf Sindt: Tåfjutten
Rea-fynd med idrottshopp

”I min bokaffär kostade reaböckerna plötsligt 50 kronor kilot. Det blir inte många kronor för en barnbok. Jag köpte en hög och vill här presentera ett litet hopp i idrottsvärlden. Jag har på sistone börjat fundera vart idrotten är på väg. I media läser vi om hockeykillar som lever rövare utanför isen, om friidrottare som …” Läs mer

Similar Posts:

• Fotbollsantropologi i sambalandet
• Att ta fotbollen med en klackspark
• Fotboll och söta tjejer
• Fotbollens alla sidor
• Fotbollsglädje och massor av skratt