När jag slog upp Ovanjorden av Mikael Berglund visste jag inte alls vad jag hade att vänta. Boken var som ett slag i magen. På ett bra sätt, tror jag – ärligt talat är jag inte helt säker. Vi väntar tills hon kommer, om det så dröjer till morgonfåglarna vaknat, om så ögonlocken svällt igen […][...]

Den som är liten umgås ibland med sin farfar eller morfar. Då händer det sig att de pratar om ditt och datt. Kanske sitter de i ett kök. Plötsligt måste den som är liten fråga om det där vykortet som hängt så länge på kylskåpet bland kvitton och kom-ihåg-lappar. Den sista utposten har en öppningsscen […][...]