Omslaget: Författarnamnet och bokens titel skrivna med gyllene typsnitt som smälter in i en smutsig grön bakgrund. Emellertid är det de tre koltecknade spädbarnen som upptar den omedelbara uppmärksamheten. Tre nakna, försvarslösa och närhetstörstande som nyfödda är oavsett i vilken era de kommit till världen. Stackars eländiga sak! Varför brinner du inte? Herreminje! Veken, veken […][...]

I Anna Schulzes fars liv finns en historia han ständigt återkommer till, den om när han kidnappades som elvaåring, den om åren han tillbringade kringflackande i Europa tillsammans med sin mor. Spåren sitter i på många sätt, hans behov av ensamhet, frihet och självbestämmande är enormt, vilket också ger Anna en stor frihet. Hans alltför […][...]

Så många likheter det finns mellan familjer och släkter – var de än befinner sig här i världen. Det konstaterar jag när jag läst ut Ljuset bakom ögonen av finländske Tommi Kinnunen. Boken är hans andra, en fristående fortsättning på debutromanen Där vägarna möts. Den här gången välkomnas jag in i 1950-talets Finland och färdas genom […][...]

Det är inte ofta man ser nyare översatt finsk litteratur i svenska bokhandlar och bibliotek. Glädjande är det därför att debutanten Tommi Kinnunen uppmärksammats. Bortsett från någon enstaka snorkig recension har det varit med idel lovord. Hans mäktiga släktkrönika från 1900-talets Finland skildrar tre generationer kvinnor i ett litet bysamhälle i norr. En man finns […][...]