Jag minns mycket väl Else-Marie och småpapporna som är Pija Lindenbaums debut. Den kom redan 1990 och bröt ny mark och var hysteriskt rolig och bågnade av fantasi. Det känns fint att den fortfarande finns att få tag på då den 2020 förärades en nyutgivning. Sedan dess har jag förväntansfullt följt Lindenbaums författarskap med stort […][...]

Skriv en novell. Försök att gestalta ett avgörande ögonblick som förklarar hur livet tog en ny vändning. Så här skulle en uppgift kunna formuleras vid skrivarutbildningar runt om i världen. Visserligen kan jag föreställa mig att ingen vill ha en mall för sin kreativitet, men ifall det skulle bli aktuellt har jag ett förslag: Läs […][...]

Jag missar tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur men läser det en kvart senare. Han Kang. En författare jag känner till men inte läst något av, inte har någon uppfattning om. Lite senare ska jag uträtta några ärenden och tar med mig några böcker som behöver lämnas tillbaka; en kort sväng på biblioteket är som […][...]

De senaste åren har det kommit flera utländska böcker om kvinnor med olika autismspektrumtillstånd. Jag tänker främst på den fantastiska romanen Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Jag tyckte även mycket om Kaktus av Sarah Haywood och Städerskan av Nita Prose. Alla dessa romaner handlar om kvinnor på spektrat som på olika sätt […][...]

2023 kammade debutanten Tina Harnesk hem publikpriset Årets bok för Folk som sår i snö. Då skrev hon om det gamla strävsamma paret Máriddja och Biera. Den samiska identiteten och livet i norra Sverige var det bärande temat i boken. Uppföljaren Mödramärg har alltså en hel del att leva upp till, skulle man kunna säga. […][...]

Antar att ni alla någon gång återvänt till en plats från barndomen och slagits av hur liten och oansenlig den känns. I minnet var det ett äventyrligt, magiskt och enormt ställe. Vid återseendet är allting förkrympt och magin försvunnen. Då kan det vara av vikt att stanna till och försöka återskapa magin. Att ta tillbaka […][...]

Mången författarhustru har likt Katia Mann möjliggjort att storverk blivit skrivna. Det var hon som såg till att maken inte stördes av vardagens stök och bök. Övriga familjen utgjorde stödtruppen. De bekräftade det gudabenådade geniet och utgjorde stoff till dennes böcker. I författaren tillika kulturskribenten på DN Åsa Beckmans nya bok Kulturbarn: att växa upp […][...]

Att läsa en bilderbok av Daniel Sjölin och Eva Lindström är nästan som att läsa en ny bilderbok av enbart Eva Lindström. I Victor är silly finns nämligen mycket som känns Eva Lindströmskt i både text och berättarstruktur, trots att Lindström “bara” står som illustratör. Redan på första uppslaget går det att känna igen sig. […][...]

När jag var på biblioteket sist och klagade över att det inte funkade att ladda ner ljudböcker längre, fick jag veta att de hade bytt system och det enda jag behövde göra var att uppdatera mitt lånekort, så skulle det funka igen. Och vet ni vad? Det gjorde det! Sedan dess roar jag mig med […][...]

Brukar ni tänka på att det alltid finns olika sidor av en historia? Att vi kan uppleva en och samma händelse på så olika sätt? Ibland när jag hör någon vän återberätta något vi varit med om tillsammans för någon annan, kan jag undra om vi var med om samma sak? Med detta i tanken […][...]