Det sägs att de stora berättelsernas tid är förbi. Med det menar man normalt inte berättelser typ Sagan om ringen eller På spaning efter den tid som flytt. Man menar politiken. De stora lösningarna, tron på en bättre värld, ”från mörkret stiga vi mot ljuset” och allt det där. Alla utopier är förstås inte sympatiska […][...]

Det är datumet som gör bokvalet. Dagen efter Första maj. Det stämmer på något sätt så väl med folkhemsberättelsen om Knut Forsö, självlärd karriärist och sedermera höjdare inom kooperationen. En man som var med och formade det moderna Sverige. Nu ligger han och dör på en underbemannad vårdavdelning alldeles i början av 2000-talet. I Farväl […][...]

I nya romanen Utanför allt har Elisabeth Lindfors lämnat de folkhemmets kulisser där debuten Hon hette Agnes utspelade sig. Istället bjuder hon in till ett vagt framtidsland där allt gått åt skogen. Resurserna räcker inte åt alla. Diktatur råder. De som inte ställer upp på den nya maktordningen förvisas till förfallna områden som saknar elektricitet […][...]

1941 lämnar Agnes sitt föräldrahem och sin läroplats på damfriseringen i Luleå för att gifta sig med Knut. Knut som gör karriär i kooperationen. Agnes följer med, flyttar runt, föder barn, sköter markservicen, håller middagar, klär sig passande och inreder allt större hem. Men vem är hon själv, och vad är hon egentligen bra på? […][...]