Jag har tidigare skrivit om att barnböcker absolut inte behöver vara politiskt korrekta eller väja för sådant som kittlar eller ens är läskigt. Men det betyder inte att vi även behöver böcker om fyllda av omsorg och omtanke. Världens snällaste gäng är en sådan bok. Historien börjar för rätt länge sedan. Ungefär sex månader. Det […][...]

Bokens huvudperson Linnéa är ingen lätt karaktär att ha att göra med. Otroligt självupptagen, besatt av att analysera sig själv genom att skriva en slags dagbok. Fast det är ingen dagbok i vanlig bemärkelse; den består av lösryckta fragment, scener och dialoger som inte alltid är lätta att hänga med i. Vem säger vad? Vad […][...]

Författaren, en 40-årig man, har antingen snott en 16-årig tjejs dagbok eller så är han helt enkelt en superskicklig ordkonstnär. Jag fascineras över dagboksskrivaren Linnea som lär mig många nya uttryck: gizmo, mongul, knast. Ord som inte går att översätta, en måste kliva in i Linneas universum – eller källarhål för att förstå. Tonårsångesten är […][...]