I novellen ”Spermadrickarna” väcks två mäns bröstavund när en kvinna måste amma sin bebis i samma tågkupé. De dras till henne som elefanter till ett vattenhål. Samtidigt är det något skamligt, djupt privat och komiskt över situationen. Vi ammar, säger hon när konduktören kommer. Det är något märkligt med Pia Juuls korta noveller. Känslan infinner […][...]