Flockmatrisen börjar med flocken – gruppen, det gemensamma – innan texten går över till ett jag och ett du. Och direkt från de första raderna etableras en tydlig ljudbild, inte minst genom konsonanterna: flocken och fårens f, klockornas klingande k, stillsamt sammanhållet som s. Som om just de här orden hör ihop. Varje gång ett […][...]

Det är ett kaxigt grepp poeten Daniel Mårs använder. Att bygga en hel diktsamling runt en person som inte finns. Simonillusioner består av korta dikter som alla börjar med ”Simon är”. Vem Simon är växlar. Ibland är han den åtrådda, ibland den hatade. Känslorna är ambivalenta. Det verkar som att författaren vill trycka in alla […][...]