Det är inte mycket jag vet om andra länders inrikespolitik och trender. Ofta bygger mina föreställningar på en begränsad rapportering i medierna. Ibland kan jag få en mer nyanserad bild av vänner som bor i andra länder när de delar med sig av personliga tankar kring vardag och fest. När jag läste Eurotrash av den […][...]

Faserland är Christian Krachts debutroman och kom på originalspråk (tyska) redan 1995. Jag tror att jag skulle ha tyckt bättre om den om jag hade läst den då, när den gavs ut och inte nu, nästan tjugo år senare. Jag var mer nihilistiskt lagd för tjugo år sedan, nu blir jag lite trött och nedstämd […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

1900-talet var, framför andra, utopiernas århundrade. Det gick inte så bra för de flesta av dem. Resultatet blev inte så lyckat. Vissa utopier var mer omfattande, andra mindre. Den utopi som beskrivs i Christian Krachts roman Imperium är av det mindre slaget, och involverar på sin höjd en handfull människor och får sägas göra begränsad […][...]

Det moderna samhället är hopplöst. Dekadent, korrupt, ytligt, likriktat, intolerant, förlegat, komplicerat. Vi har ju precis gått in i ett nytt sekel, vi behöver tänka om, vi behöver förenkla, vi behöver tänka igenom våra behov och handlingar, vi behöver lägga gamla fördomar och fixa idéer bakom oss och bygga ett nytt, bättre, samhälle med visare, […][...]

Det viner hårt runt knutarna här i Malmö. Ibland så att fönsterrutorna skakar. Lite för skojs skull, lite av lathet, hänger pepparkakshus-kudden kvar i fönstret och doftar pepparkaka. Jag läser Karin Johannissons Melankoliska rum: Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Det är långt till vår. I Svensk bokhandel läser jag att […][...]