I mitten av nittiotalet var jag som mest inne på romaner med långa poetiska titlar. Det var ett ganska lönsamt intresse: då kom ju bland annat Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Och så Charlotta Cederlöfs Och likväl rör hon sig (med undertiteln ”en tonårsförälskelse”). Två verkliga fullträffar för en tonårstjej. […][...]

Alla hjärtans dag. Ett tillfälle så gott som något att reflektera över det där med kärlek. Om inte annat så för att vi anar att det har väldigt lite att göra med skyltfönstrens knallrosa, fluffiga lättköpthet. Så: kärlek. Kan du säga vad det är? Eller snarare, om du kan det, varför? Här tror jag vi […][...]

Jag tänker åka färja, det blir billigast. Inte tänker jag ha med mig så värst mycket packning heller. Jag har tänkt köpa nytt. Jag tänker börja mitt nya liv i nya kläder. Jag vill komma till London som en väldoftande blomma och inte som någon dammig, smulande eternell… Så skriver romanens huvudperson, 21-åriga Helena Olsson, […][...]