2014 verkar bli de feministiska antologiernas år. Kanske beror det på det politiska klimatet, kanske är det ett svar på dokumentärserien Fittstim – Min Kamp av Belinda Olsson som har diskuterats livligt i sociala medier. Säkerligen är det en motaktion till det citat som antifeminismen proklamerar: att ”feminismen har gått för långt”. Antologin är en perfekt […][...]

Jag gillar omslaget till 90-talstjejernas feministbibel framför andra, Fittstim. Inte bara för att estetiken är så omisskännligt in-your-face-90-tal. För mig har den också alltid fångat något grundläggande hos feminismen. Bilden av den vanvettigt obekvämt rakade bikinilinjen förkroppsligar på något sätt kopplingen mellan ideologiska system och trivial vardag. Vi har den här föreställningen om att män […][...]

Det är april 2012 och för inte så länge sen blev en kvinna mordhotad för att hon visat sin orakade amhåla i direktsändning i melodifestivalen. Det är april 2012 och inte särskilt längesen Linda Skugge konstaterade i en text att inte mycket har hänt sen hon och Belinda Olsson gav ut feministantologin Fittstim. I detta […][...]

De senaste åren har det dykt upp en rad antologier inspirerade av det sena 1990-talets Fittstim. Förra säsongen var det Äga rum och Könskrig och i höst alltså även, vitsigt nog, Pittstim. Om Linda Skugge och Belinda Olsson utgjorde tredje vågens feminister borde vi med andra ord nu möjligen, efter rösträttskamp, Grupp 8 och Fittstim, […][...]

När Linda Skugges och Belinda Olssons antologi Fittstim kom ut 1999 blev den uppenbarligen en sorts Bibel eller inspirationsbok för en ny generation feminister. De senaste månaderna har det kommit åtminstone ett par uppenbara aspiranter på att föra den facklan vidare. Elin Alvemarks och Tove Lefflers Könskrig hör till dem. Gemensamt med föregångaren har boken, […][...]

Man kan fråga sig vad meningen är med att publicera en bok bestående av debattinlägg från en nättidning. Var det inte just det som var meningen, att slippa gå via uråldrig tryckarkonst och istället ha en rykande färsk – en levande – onlinedebatt där alla får plats runt tangentbordet. Typ, så lång bort från DN-Debatt […][...]

Jag skulle börja i högstadiet Någonstans, jag skulle börja inne i stan. Spännande och lite farligt, ryktena om värstingskolan var många. Det visade sig att denna skola, så som många andra också låg i Ingenstans. Högstadiet är en konstig tid och märklig tid i många ungdomars liv. Det händer så mycket både i kroppen och […][...]