Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Anna Liv Lidström har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: I höstas fyllde Dagensbok ansenliga tjugo år och jag har skrivit för dem i drygt tio av dessa. Det var faktiskt på […][...]

Det är vårterminen innan studenten och Lex har genomskådat världen: gymnasiebetygshetsen, ytlighetsengagemanget, entreprenörsandan, mammas nya kille Bruno som är fööörfattttare, Mirandas blogg och allt annat. Som ett slags hämnd, ett motstånd, eller bara för att vara irriterande och testa hur det funkar att manipulera, bestämmer sig Lex för att skapa en blogg. ”Själens sår” heter […][...]

Maximilian och Minimilian är en bok om att vara liten och att vara stor. De två huvudpersonerna är lika gamla men väldigt olika stora, Maximilian faktiskt så stor att han inte får plats i boken. Ibland är han hopträngd på sidorna, ibland syns bara hans ben. Att alltid vara den stora eller den lilla innebär […][...]

På Circus Vaudeville i Madrid uppträder två små loppor, förmodligen förälder och barn. De gör succé och lever livets glada dagar med siesta och middag på rester från dagens lunchbuffé. De kom dit för två år sedan från Grenada, ”i en låda smugglad rom” och trivs förträffligt med det spännande storstadslivet. Men sedan brinner teatern […][...]

Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast. Så enkelt och smärtsamt inleder Anna Höglund sin bok Om detta talar man endast med kaniner. Det är en historia om en känslig kanins strävan efter att hitta sin plats i tillvaron. När utanförskapet och ensamheten stångar sig blodiga emot […][...]

Få har väl undgått att höra om de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye som fängslades över ett år i Etiopien. Detta är deras egen berättelse om hur det gick till. På 363 sidor beskrivs förberedelserna inför resan, väntandet, medhjälparna och den illegala vägen in i landet. Ganska snart sker det mardrömslika arresteringen […][...]

När jag läser Svartmålningen, den första texten i Tre vägar, vill jag åka till Hägerstensåsen. Inte så mycket för den litterära skylten som är textens utgångspunkt, som för att känna platsen, orten. Få återvända på samma sätt som poeten gör. Ja, Frostenson skriver om förorten – en ort – sin förort. Det är inte en […][...]

Höstens mest omtalade svenska roman är inte bara världens äldsta historia utan också något av det smartaste som skrivits i romanväg i det här landet på flera år. Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande är så intelligent att jag ofta funderar på om den inte är lite för smart för sitt eget bästa. Handlingen känner ni säkert […][...]