Det börjar, som det ofta gör när det kommer till Ernaux, i en bild. Bilden föreställer ett långsmalt barn i sepiaton. När Ernaux är liten tror hon att det är hon själv, men senare får hon veta att det är hennes syster som dog innan hon själv föddes. Hennes föräldrar nämner henne aldrig inför henne, […][...]

I En flickas memoarer öppnar Annie Ernaux dörren till sommaren 1958, ett rum som hon hållit stängt inom sig under många år. Det är sommaren då Annie D äntrar kolonin i S i Orne, en händelse som får bli linsen för hur resten av ett helt liv spelar ut sig. Ernaux närmar sig med tillförsikt. […][...]