För ett år sedan, när hashtaggen MeToo började sprida sig som en löpeld i sociala medier, var allt jag kände obehag och irritation. Varför förväntades jag dela det som var mest skamfyllt och sårigt för mig, för att folkbilda en massa idioter som vägrar förstå att samhället ser ut så här? Varför blev det, som […][...]

Jag har aldrig haft något särskilt levande förhållande till siffror, så där som en del andra verkar ha. Siffror talar sällan till mig. Undantaget är möjligen årtal och nyckeln förstås att årtal i själva verket inte alls är siffror. De är berättelser. Ta Ada Nilssons livstid: 1872 – 1964. 1960-talets stora steg mot kvinnlig och […][...]

Elin Wägner, Ada Nilsson, Klara Johanson, Honorine Hermelin … För mig var det alldeles nyss vagt, om ens det, bekanta och inte så lite dammiga namn. I Ulrika Knutsons förträffliga sällskap kommer ointresset emellertid snabbt på skam. Det är bara att fråga sig varför jag inte känt till alla dessa fantastiska kvinnor för länge sedan? […][...]