I romanen Byens spor: Ewald og Mai får läsaren känna en familj på tre personer. Mamma Mai, pappa Ewald och sonen Jesper. De bor och verkar i Oslo Vest under de första åren efter att andra världskriget tagit slut. Pappan har jobb på en reklamfirma vars aktuella uppdrag hänger ihop med att Oslo ska fira […][...]

De intensiva tonåren brukar innehålla de första kvälls- eller helgjobben. Den lilla världen med föräldrar och syskon minskar i betydelse. Bland andra vuxna kan man hitta en förebild eller i vissa fall en person att ta avstånd ifrån, erfar Nathaniel i romanen Lyktsken. England är spelplatsen och det som ter sig lite märkligt är att […][...]

Marlen Haushofer är inte helt okänd i Sverige. Många bokcirklar har plöjt hennes roman Väggen och haft vitt skilda åsikter om den. Att några av hennes noveller nyligen sammanställts i en färsk volym blev en glad överraskning för mig. Jag tillhör nämligen den läsarskara som uppskattade den omtalade romanen. Läsaren får i 18 noveller möta […][...]

1948 tog staden Atlantas poliskår för första gången in svarta poliser. De var åtta stycken, och förväntades uteslutande patrullera de svarta delarna av staden. Där fick de också en lokal, i källaren till YMCA, för på polishuset fick de inte visa sig. Det var helt enkelt bäst för dem själva: de kunde ju bli lynchade […][...]

Efterkrigstiden. För de flesta svenskar har ordet en påtagligt ljus klang, en klang av fred och framtidstro. Av hopp och tillväxt, av att kunna lägga krigets mörker och tveksamheter bakom oss. När vi först långt senare börjat ”göra upp” med det där mörkret tenderar vi ändå att ta för givet att det slutade där, med […][...]

Det är förstås inget ovanligt att översättningar publiceras i en annan ordning än den böckerna från början är publicerade i. Julie Otsukas prisbelönta andra roman, Vi kom över havet, kom på svenska redan för ett par år sedan. Först nu kommer debutromanen När kejsaren var gudomlig och jag förstår absolut varför. Även om båda är […][...]

En typisk sista måltid som serverades kamikazepiloterna kunde bestå bland annat av kokt, röd insjöbraxen och ris med röda bönor. Fisken och bönorna skulle föra tur med sig under det kommande uppdraget. Tur betydde i dessa fall döden! Det säger lite om hur svårt det är att riktigt förstå människorna bakom och inom det japanska […][...]