Eliza har skapat internets mest populära webbserie, Monstrous Sea. Med den, och sina vänner på internet, spenderar hon nästan all sin lediga tid. Men ingen utom hennes familj och två avlägsna förtrogna vet att det är hon som ligger bakom. När en ny kille börjar skolan och det visar sig att han skriver fanfiction av hennes verk, vet hon inte vad hon ska göra. När de sedan blir vänner blir det allt mer komplicerat.

Eliza och hennes monster påminner tematiskt om Rainbow Rowells Fangirl. Båda handlar om att skapa, om fankultur och om att känna att sociala kontexter är svåra att hantera. Efter att ha blivit rätt besviken på Fangirlförvånades jag över hur mycket jag brydde mig om Eliza. Francesca Zappia har med henne målat en, åtminstone för mig, otroligt relaterbar och viktig figur. Hon är lätt att komma nära, och bry sig om.

Även boken överraskar. Den ser tjock ut, men tog bara några dagar att läsa ut. Inemellan kapitlen finns små utdrag från Monstrous Sea, för det mesta rätt lösryckta, men stundtals utplacerade på ett sätt som förstärker historien. Det bidrar också till att berättelsens känns mer verklig; det går att föreställa sig att serien bara ligger en snabb googling bort. Nästan så att man blir sugen på att läsa den på riktigt, om det bara hade gått.

Det är inte den mest djupsinnade ungdomsbok jag läst precis, men det behöver den kanske inte heller vara. I stället är det en trivsam, spännande och rätt mysig historia med en kärleksintrig som är både försiktig och söt, och som passar två introverta som knappt hunnit lära sig vad kärlek är. Inblandat finns poänger om internets farligare sidor, ensamhet och depression, även om de kanske inte riktigt slår an riktigt lika mycket som det förmodligen är tänkt.

Säkert kommer fan av Fangirl tycka om också denna (men inte nödvändigtvis tvärt om). Och Eliza ligger åtminstone mig varmt om hjärtat. Kanske nästan lika mycket som Lara Jean Song Covey.