Lär känna Jonas Eckel. Eckel med ett E. Jonas var som pojke väluppfostrad, ordentlig och prydlig. Som vuxen är Jonas väluppfostrad, ordentlig och prydlig och dessutom lagerchef. Jonas har ett viktigt jobb med ett omfattande ansvar för varulagret. Jonas gillar kontinuitet och trygghet. Jonas petar naglarna med en nagelfil. Jonas är den sortens man som friar på en lördag för att man ska fria på en lördag men även för att man ska kunna ge antydningar på fredagen så att den blivande klär sig så som det anstår tillfället.

För fria kommer Jonas att få. Jonas möter kvinnan i sitt liv där på varulagret. Hon är rund, skär och vacker och doftar kaffe och Jonas faller om inte handlöst så åtminstone förvånad för första gången i sitt liv. Då är han 38 år.

Med beundransvärd detaljrikedom målar Fossum upp bilden av en man som man ömsom ömkar, ömsom avskyr. Boken är skriven i jag-form vilket ger ytterligare kraft åt karaktären Jonas. Jonas bild av tvåsamheten som en lycklig institution inom strikt uppsatta ramar har man initialt en viss förståelse för men så småningom börjar man förstå att allt inte står rätt till. Eller det gör man egentligen från början. Men man hoppas ändå att det ska ordna till sig.

Att kategorisera Jonas Eckel är inte så svårt. Han är inte frisk. Att kategorisera boken Jonas Eckel är lite svårare. Den skildrar helt enkelt Jonas liv tillsammans med Lillian. Men med en otroligt otäck underton. Egentligen är det väl en helt vanlig roman med en viss kriminalvinkel. Men framför allt med en allmänmänsklig vinkel. Det är med hjärtat i halsgropen man bladvänder fram till sista sidan. Som tyvärr kommer alldeles för fort. För det är väl egentligen det enda dåliga med den här boken – den tar slut för fort.

Jonas Eckel är läskig. Jonas Eckel är en äcklig bok. Läs den.