Dagen efter bokmässan har höga odds att kvala in till att vara årets sämsta dag. Värre än både nyårsdagen, sista dagen på semestern och dagen efter födelsedagen.

Efter dagar där varenda steg man tar, varje ord som slipper ur en, varje rörelse, tanke, andetag har någonting med böcker eller litteratur att göra är det nästintill en chock att återvända till någon slags vardag. När jag återvände till Stockholm sent igår kväll hade jag fortfarande sällskap av bokvänner som släpade tunga kassar från de stora förlagen mellan tåg och tunnelbana. Främlingar men i samförstånd.

Idag är det kallt i Stockholm, löven har börjat falla, det är 3 minuter kvar till tunnelbanan ska gå och tillbaka till ett jobb som inte har något alls med böcker att göra. Byt jobb, kanske du tänker, men jag trivs på mitt jobb – alla dagar förutom dagen efter bokmässan.

För bokmässan är trots värme, trängsel, det aldrig sinande sorlet, köande, onda fötter, brist på mat ren lycka. Där finns tusentals människor att prata om böcker med, människor som läser och skriver. Det finns obegränsat med böcker. Det är en känsla av att aldrig mer behöva vara ensam. Det finns till och med en förståelse och förlåtelse att spendera mer pengar än vad som är rimligt, för det är ju böcker. En bok är aldrig samma och böcker är bra. Bra för själen, bildningen, språket, kärleken, ja okej, men ändå, böcker är bra.

Sen är det de där långa bokmässenätterna som bara fortsätter och fortsätter. Det är nätter utan slut. Och med dom kommer tröttheten. Det är att leva i nuet och veta att viljan ställer upp för en. Så länge det finns bokmässa finns det ork.

Men dagen efter bokmässan är orken alltid slut, inte en sekund till, hit men inte längre och allt det där. Dessutom är man alldeles för trött för att överhuvudtaget kunna njuta av alla de där fynden man gjort, alla pengar man tjänat. Om jag skulle öppna en bok nu, vilken som helst skulle jag falla i sömn och sova i hundra år. Eftersom jag inte är Törnrosa skulle det inte ens komma någon prins och väcka mig, så tills vidare är det nog bäst att låta bli böckerna. Vilket mest liknar en sorg och gör dagen efter bokmässan till den sämsta på året. Ja, nu är det klart, det blev en överlägsen seger.