I diktsamlingens förord konstaterar Agneta Pleijel att Wislawa Szymborska ”ärar ovissheten”. Särskilt tydligt blir det i dikten Ouppmärksamhet som inleds: Illa skötte jag mig i kosmos igår. Jag levde ett helt dygn och frågade inget, och förvånades inte över något.   Jag utförde mina dagliga göromål som om det var allt jag hade att göra. […][...]