På baksidan av Modernistas nyutgåva beskrivs Juliane & jag som en ungdomsklassiker. Och visst hör den till en tidigare våg av ungdomslitteratur, även om den fortfarande känns förvånansvärt modern. Dessutom håller den fortfarande. Att läsa Edelfeldt igen är egentligen det tillräckligt för att ta mig tillbaka till högstadiet, men historien själv får också samma effekt. […][...]