Smaka på den här baksidestexten:

1894 gör Kata Dalström skandal. Hon är trettiosex år, uppvuxen i en förmögen familj och gift med en konservativ man – ändå blir hon socialdemokrat!

Jag överdriver nästan inte alls om jag säger att det är meningar som dessa som gör att jag vill hålla på med historia. Förändringarna! Dramatiken! Blotta tanken på en socialdemokrati fjärran från trött statsbärande, kanslihushöger och slentrianmakt.

Inte för att det direkt var bättre när en socialdemokratisk agitator som Kata Dalström hotades med fängelse och skrevs ner i den borgerliga pressen som ”en fara för den allmänna friden och moralen” och inte sällan fick hålla sina anföranden utomhus för att ingen ville eller vågade låna ut lokal. Nej, det vore ju att romantisera väl ordentligt. Men åh, vad det var annorlunda! Vad människor ändå har förändrat sina villkor!

Ja, det är något med den där tiden och rörelserna som får till och med en skeptiker som mig att strössla med utropstecken. Och Kata Dalström levde mitt i det – eller ställde sig mitt i det. Hon hade ju kunnat välja en helt annan tillvaro. Ägnat sig åt ett borgerligt hem, de sju barnen, maken och kanske en smula välgörenhet eller kultur. Någon litterär salong kanske, på sin höjd.

Det gjorde hon inte. Istället bröt hon med förväntningar på både klass och kön. Hon blev en offentlig person, en megakändis före moderna massmedier. Hon reste runt, hon talade och skrev. Hon tog plats och hon provocerade.

I Kata Dalström – agitatorn som gick sin egen väg tecknar Gunnela Björk hennes liv från vaggan till graven. Det är ett ganska stormigt liv, ett ständigt sökande efter, ja, vad är det? Någonting större? Där finns det politiska drivet, absolut, men också ett andligt sökande – bland annat ett intresse för mysticism och buddhism – och en törst efter kärlek och passion. Det omvälvande.

Som fjortonåring blir hon relegerad från Risbergska flickskolan i Örebro, där hennes olydnad och inte minst flirtande anses alltför depraverat. Som första kvinna i den socialdemokratiska partiledningen kommer hon snabbt på kant med Hjalmar Branting och gänget. Hon är med och bryter sig ut i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, blir kommunist, men kommer inget vidare överens med de alltmer inflytelserika och hårdföra ryska revolutionärerna heller. Feminist vill hon inte kalla sig. Klass går före kön. Fast nog måste det svida när den kvinnliga rösträtten kompromissas bort?

Det är dramatiska decennier i historien som Gunnela Björk och Kata Dalström bjuder in till. Ett samhälle där spelreglerna på många sätt kastats upp i luften – var ska de landa? Det är en anda av att allt är möjligt som är lätt att romantisera, men det var människor som åstadkom den andan. Människor som Kata Dalström.