Med Öster om avgrunden har Thomas Engström kommit till det avslutande väderstrecket i sin kvartett om Ludwig Licht, och den inbyggda begränsningen i titlelnamnen låter honom sluta när det är som bäst. Även om jag både tror och hoppas att vi kommer att se mer av författaren så behålls onekligen realismen av en viss sparsamhet, […][...]