Det är år 2033. En dag försvinner religionsforskaren Frank spårlöst. Hans flickvän Yvonne som ägnar sig åt stressforskning på samma högskola börjar söka efter Frank. Någon eller något meddelar sig med henne genom automatisk skrift. I sömnen skriver hon meddelanden till sig själv som visar sig vara en vägbeskrivning.

Yvonne ger sig i sällskap med sitt husdjur ödlan Gooz ut på vägarna för att hitta den saknade pojkvännen. Vägbeskrivningen visar sig leda till en övergiven stuga där Yvonne hittar tydliga spår efter Frank. Det visar sig att Frank genom sin forskning hamnat i trubbel med några ruskiga typer som hör hemma på den andra sidan. Någon form av andar eller själar, alltså.

Det här är en fint tecknad serieroman som gör flitigt bruk av bilden som uttryck. Den är absolut inte överlastad med text om man säger så. Det är en berättelse som på det viset står närmre filmen än litteraturen. Teckningarna är gjorda i bruntonade tuschlaveringar och håller nästan genomgående mycket hög klass. Det är några enstaka bilder som kanske ser lite underliga ut i perspektivet eller som är grafiskt svårtolkade, men de hör som sagt till undantagen.

Skuggfärd har länge formen av en road movie, en färd in i skuggorna, men som berättelse står den väl ändå närmast skräckgenren. Mystiska budskap, försvunna människor och de dödas andar borgar för det.

Betraktat som en form av skräckroman är den kanske inte särskilt originell eller märkvärdig. Jag skulle snarare kalla det för ett gediget hantverk. Men jag måste säga att jag ändå är lite förtjust i det färdiga resultatet.

Bildmässigt är det ambitiöst, inte minst genom den stora mängden bilder som inte är ägnade åt att förmedla action. Fastän boken är på över 170 sidor så är det lätt att läsa den ganska snabbt. Vilket i så fall är lite synd. För den förtjänar verkligen att man stannar upp och tar in atmosfären.

Stundtals skymtar yttervärlden, den större världen genom ett bilfönster eller en panoramabild över staden, men i huvudsak är det Yvonnes inre som skildras. Antingen genom närbilder på hennes ansikte eller genom hennes drömmar och tankar. Ändå är det svårt att få någon riktig bild av vem Yvonne är och vad hon vill. Hon förblir ett medium som Frank och världen meddelar sig genom och inte så mycket mer.

Skuggfärd är en serieroman som ger mer betraktad som poetisk bildberättelse, än som drama eller karaktärsbeskrivning. Det är förstås ingen slump. Just serieroman-formen lämpar sig sällsynt väl för den typen av berättelse.