Det är ett kaxigt grepp poeten Daniel Mårs använder. Att bygga en hel diktsamling runt en person som inte finns. Simonillusioner består av korta dikter som alla börjar med ”Simon är”. Vem Simon är växlar. Ibland är han den åtrådda, ibland den hatade. Känslorna är ambivalenta. Det verkar som att författaren vill trycka in alla […][...]