Inatt drömde jag mardrömmar om hur jag missade tåget och det fanns ingen möjlighet till nya biljetter. Alla tåg var fulla, inget hotell fanns att tillgå. Ett händelseförlopp som förmodligen inte skulle vara helt taget ur luften. För på torsdag smäller det! Årets största svenska tilldragelse inom bokvärlden, även om det de senare åren har kommit viss konkurrens. Jag talar förstås om bokmässan i Göteborg.

Och dagensbok kommer att vimla runt precis som alla er andra. Vi besöker seminarier, vi intervjuar författare, vi känner av stämningen och kommer med uppdateringar. Följ oss här, på facebook och på twitter!

I övrigt blir det förstås recensioner varje dag, som vanligt. Lite smakprov på vad som komma skall:

Idag skriver Ella om den manliga blicken som färgat vårt samhälle. Från medeltid till nutid, både inom kulturen och i bevakningen av den. Detta avhandlas i antologin Kvinnorna gör mannen, sammansatt av Kristina Fjelkestam, Helena Hill och David Tjeder. ”Om gränserna är så förbannat naturliga, varför måste de då bevakas så hårt?” frågar sig Ella.

På onsdag handlar det om Bengt Liljegrens första del av sin biografi om Churchill – Winston Churchill Del 1. 1874-1939. Ett stort ämne, konstaterar Eva, som ändå med stor behållning satt i sig denna bok, som hon kallar ”oupphörligt intressant”.

På lördag blir det krönika med anledning av utdelningen av Skytteanska priset i statsvetenskap, och även en färsk recension av The Evolution of Co-operation. En klassiker inom området, skriven av årets pristagare Robert Axelrod. Recenserar och skriver krönika gör Kari.

På söndag skriver Ella om pseudonymen Heinz Hegers koncentrationslägersskildring Männen med rosa triangel. Österrikaren Josef Kohout överlevde sex år i koncentrationsläger och när han kom tillbaka till Wien efter krigsslutet var homosexualitet – som han och de andra med rosa triangel på fångdräkterna satt i läger för, fortfarande ett brott i Österrike, så han kunde inte ens få skadestånd eller pension för det han varit med om. ”På något sätt är det kanske det mest drabbande för mig”, skriver Ella; ”det blir så tydligt att nazismen inte bara var en ond parentes utan ett större sammanhang drivet till sin spets”.