Innan Anders Fager började skriva skräcknoveller jobbade han som brädspelskonstruktör. Det är också ett yrke som man skriver en del i, men rollspelskulturen som han var insatt i och jobbade med skriver främst miljöbeskrivningar, historierna får spelarna själva skapa. Han ville därför testa en annan typ av skrivande, det skönlitterära, men det var först när han började tjäna pengar på det som han såg det som ett yrke, och nu är det just ett yrke. Han har aldrig närt någon konstnärsdröm.

På frågan varför han började skriva just skräck svarar han att det är ett kul ämne. Han tycker om det övernaturliga även om han som han säger ”inte tror ett smack på det själv.”

Anders Fagers berättelser är rätt gränslösa. Jag frågar honom om det är för att han själv är ateist och inte tror på vare sig något övernaturligt eller något gudomligt som han kan vara så gränslös?

Nej, hade jag haft en tro hade jag säkert stormat mot den. Jag har inget provokationsbehov och söker inte heller skräck-chocker för chockernas skull.

Anders berättar att han inte skriver berättelser utifrån äckliga och obehagliga situationer i sig, utan bygger berättelserna kring en karaktär.

Skräck läste han redan som liten under 70-talet. Han sprang runt skräckhyllorna på biblioteket i Bredäng och lånade böcker av Hans Arnold och H.P. Lovecraft.

Jag frågar vad han som skräckförfattare själv blir rädd för.

Jag blir rädd för det som alla andra blir rädda för. En annan medelålders man recenserade en av mina novellsamlingar i nåt kulturprogram på SR P1. Han tyckte att jag hade medelåldersmannens skräck för unga kvinnor. Det tyckte jag var jättekul, men jag tror inte att jag har den skräcken.

Skräckgenren är nu mitt uppe i fasen ”vad händer när vi blir populära” med exempel som True Blood och The walking dead.

Det har blivit klyschigare, som saker blir när de blir mainstream. Men jag tror det är bra, för då kan jag tjäna mer pengar och förhoppningsvis innebär det att fler än jag börjar skriva jävligt bra. Inom nischlitteraturen kunde man komma undan med mycket.

Enligt Anders Fager är Karin Tidbeck den just nu bästa svenska skräckförfattaren. ”Hon är larvigt duktig tekniskt sett. Jag hoppas fler får upp ögonen för henne.”