Om man kan sin Austen har man nog skämts ikapp med miss Elizabeth Bennet när systern Mary med bottenlöst allvar serverar sina religiösa moralpredikningar till eftermiddagsteet. Eller hur hon, likt en ostämd fiol, gnisslar fram ett ode vid pianot på någon av Hertfordshiresocietetens tillställningar. Den fula ankungen, som i Pride and prejudice aldrig tillåts bli en […][...]