Vad händer med utveckling och kultur i ett samhälle där allt som går att digitalisera förväntas vara – och snabbt i praktiken blir – gratis? Hur hamnade vi där? Varifrån ska vi få resurser att utveckla ny teknik och ny kultur om de inte genererar intäkter?

Är det sega och giriga mediaföretag som får skylla sig själva för att vi har hamnat där? Och är nätpiraterna rebeller i uppror mot samhällets kommersialisering och för demokratiskt fri information – eller är de helt enkelt skurkar som sliter undan mattan under fötterna på redan hårt utsatta skapare?

Antologin Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor undersöker de frågorna från en rad olika utgångspunkter. Svaren blir ungefär lika många som de deltagande skribenterna, och det är nog som det ska vara. Det är inga lätta frågor.

Man kan heller inte riktigt säga att de elva skribenterna tydligt står på en av två sidor, för eller emot fildelning (eller, om man ska vara tydlig, illegal fildelning, för fildelning i sig är ju själva grunden för hur nätet fungerar och knappast något kontroversiellt). Somliga är klart emot, en del vill hellre poängtera möjligheterna, en del skissar på lösningsförslag och en del tecknar snarare bakgrunden till de frågor vi står inför idag.

Nivån på bidragen är också ganska olika. Generellt sätt är de lättillgängliga – även om de flesta hade behövt ytterligare en språkgenomgång. Någon droppar mängder av tekniska termer som går mig förbi (vilket inte vill säga särskilt mycket), någon känns väl enkel till och med för mig. Intressant är det i alla fall, inte minst när skribenterna helt säger emot varandra.

Och även när de inte direkt säger emot varandra så fokuserar de helt olika saker. Juridikprofessorn Jan Rosén tecknar till exempel upphovsrättens historia och utser den till ett kärnelement i ett produktivt kunskaps- och tjänstesamhälle. Ekonomiprofessorn Andrea Renda diskuterar det senaste dryga decenniets upphovsrättsstrider kring Internet och förespråkar övergripande tekniska lösningar, medan Anders Rydell gör en tankeväckande och firnurlig betraktelse kring våra uppfattningar om original och kopia, vara och tjänst, före och i informationssamhället.

Andreas Ekström varnar för att när allmänheten inte längre känner sig nödgade att betala för den kultur de konsumerar får vi en ny mecenatkultur – enstaka sponsorer som styr utbudet. Den gamla distributionsmodellen har inte konkurrerats ut av en bättre affärsmodell, utan av ett ”masskriminellt beteende” och vi får den kultur vi betalar för. Han drar en intressant parallell till forskningen, där grundforskning får stå tillbaka för specialiserad forskning i sponsorernas intresse. Sådant begränsar onekligen.

I lite samma anda visar dataspelsutvecklaren Martin Walfisz vilka enorma resurser som krävs för att utveckla ”världens bästa dataspel” och Martin Rolinski (från bandet BWO) vilken process det är att göra musik (eller somlig musik). Någonstans måste ju resurserna komma ifrån.

Joakim Båge däremot personifierar den amerikanska drömmen – ”Allt som behövs är talang och en dator” – från sitt mediaföretag i Hollywood och med exempel från Obama-kampanjen. Linda Skugge vill lyfta fram alla ickeekonomiska drivkrafter som faktiskt får oss att lägga massor av tid på ickekommersiellt skapande och information, inte minst på Internet, medan Isobel Hadley-Kamptz spekulerar kring om inte upphovsrätten och idén om det ensamma geniet blir en parentes i vår kulturhistoria. De flesta av våra kulturskatter skapades trots allt innan den moderna upphovsrättslagstiftningen, menar hon, och lyfter fram det ganska underhållande exemplet med Disney – ikonen för förlängd och hårdare rättighetsbevakning – som knappast kunnat skapa några av sina filmer om de historier företaget utgått ifrån varit föremål för samma lagar som de själva drivit igenom.

Man hör nuförtiden stup i kvarten att något är en ”historisk händelse”. Oftast har man glömt vilken redan dagen därpå och sanningen är väl helt enkelt den att allt avgörande händelser faktiskt är i minoritet i historien. Det mesta som betyder något är ganska komplicerade och utdragna processer.

Jag slår i alla fall igen Gratis? med en känsla av att stå mitt i en sådan process. Kanske inte vid något avgörande slag, men likväl nånstans i förändringen, i något betydelsefullt. Det liksom kittlar lite under fotsulorna. Kanske kan du – som precis kommit till slutet av ännu en text på nätet, skriven av, ja, oklart vilka, egentligen, men sannerligen inga ekonomiska skäl – känna det också?