Krönika

Bokmässan 2007. Dag 2.

Fre 7.50
Äter frukost hos snälla dagensbok-människor. Mackor och te och diskussioner om J R R Tolkien och de svenska översättningarna. Var det verkligen Åke Ohlmarks som skrev dem? Och vem var det Ohlmarks stalkade i England? Och framför allt, är översättningarna lysande eller skräp?

Fre 10.00
Sitter i en monter och ser på film om babybokprat. Fyra människor som ännu bara är månader gamla får titta i och bita på böcker och de är jätteglada!

Fre 10.30
Seminarium om mansrollen i ungdomsboken. Gunnar Ardelius och Mårten Sandén pratar om sina relativt inåtvända och ensamma manliga huvudpersoner. I deras böcker är det tjejerna som gör de manliga sakerna: reser ut i världen, överger och tar plats. Det sägs en hel del intressant, bland annat att de som har förändrat mansrollen genom tiderna är de som avsagt sig makt.

Fre 10.55
Lång kö, och pressen, det vill säga jag, får stå och vänta utanför tills alla andra har gått in. Det gör inte så mycket, eftersom vi alltid får plats. Jag är van vid Stockholms filmfestival, där det gäller att hålla sig tätt intill rätt person och helst i hög och förorättad ton tala om att man var där först för att få någon av de överblivna platserna. Här är det lugnt.

Fre 11.00
“To write is a political act” säger Maryse Condé i mässans klart bästa seminarium. “My mouth will be the mouth of those who are voiceless”. Hennes böcker är sorgsna eftersom de speglar det tillstånd de som hon skriver för lever i, och en extra dimension av sorg medför det förstås för en författare när de hon skriver för heller inte kan läsa det hon skriver. I vissa delar av Karibien är 95% av invånarna analfabeter, och den resterande överklassen tycker inte om Condés böcker eftersom de visar en verklighet de inte vill ta till sig. Visst gläds Condé åt alla läsare, men det som verkligen skulle betyda något: att hennes landsmän kunde läsa boken (men de har nog att göra med att överleva) eller att hennes franska läsare skulle inse Frankrikes roll som förtryckare, sker inte.

Fre 12.08
Smiter ut från seminariet om den nya P O Enquist-pristagaren strax efter att man fått veta vem det är och känner mig litet ond eftersom publiken är så liten. Men det beror inte på ointresse, det beror på hunger. Går bort till presskorridoren, där det till skillnad från på resten av mässan kan finnas en och annan plats över, och hittar ett ledigt bord. Yoghurt, frukt och dygnsgamla mackor, plus små muffins utdelade gratis i reklamsyfte, ger faktiskt en viss mättnadskänsla. Jag känner mig superenergisk och älskar mässan. En annan dagensbokare kommer förbi i tio minuter. Han får en muffins. Sen kommer vi på att han ska till ett seminarium. Därefter kommer det människor och flyttar bort stolar omkring mig och sätter dem framför en kamera litet längre bort. Det ska bli TV-INSPELNING.

Fre 12.43
Johar Bendjelloul anländer.

Fre 13.00
Alberto Manguel är full av anekdoter. Mest om husguden Borges som inte hade något behov av att äga böcker och ogillade mycket av de så kallade klassikerna. I Dostojevskijs samlade produktion fanns det en mening som han tyckte var bra, där en man säger till kvinna (ungefärligt citat): Jag drömde att du och jag var i ett rum med en jättespindel och att vi satt och tittade på den i evighet. Manguel å sin sida är en riktig samlare och har 35000 böcker. Bibliotek beskriver han som en plats som per definition alltid är mindre än den skulle behöva vara för att förvara det antal böcker man har. Och så berättar han om det nya biblioteket i San Fransisco som redan som nybyggt var för litet för samlingarna som skulle flyttas över från det gamla. Det bestämdes att allt som inte blivit utlånat på tio år skulle gallras. Då smög sig bibliotekarier in i biblioteket på natten och stämplade i hotade böcker så att det såg ut som om de blivit utlånade. Det kallar jag räddningsaktion.

Fre 14.00
Barbro Lindgren intervjuas av Lotta Olsson. Men Lotta Olsson svarar tyvärr på sina egna frågor redan i frågorna, så det blir inte mycket kvar för Barbro annat än att säga ja eller nej. “Jag har en känsla av att allt du skriver kommer från ditt eget liv. Det har du ju sagt i flera intervjuer, och redan i jättehemligtserien så handlar det ju om dig själv.” “Ja”. Typ. Det är så tråkigt. Och redan där har vi avhandlat det som seminariet skulle handla om. Istället får Barbro läsa ur sin nya vuxenbok för att fylla ut tiden. Småroligt, visst, men långt från den magi man hoppats på.

Fre 15.00
Horace Engdahl pratar barndomens läsning med Per Wästberg, Gunilla Bergström och Annika Thor. Det blir väl mycket separata enmansminnen. Mest intresserad av att dra några slutsatser kring hur läsningen påverkar den vuxne och av jämförelser är Annika, minst helt klart Per som drar iväg i egocentrerade, om än ibland intressanta, redogörelser för välbemedlat pojkliv.

Fre 15.55
Vid internationella torget ser jag Lennart Hellsing gå förbi. Idag har han rosa kavaj, kanske på grund av manifestationen till stöd för Burma. Själv har jag inte något rött med mig i packningen. Jag hade inte heller hört talas om det hela i förväg, men det har jag blivit varnad för att säga. Tydligen är det bara arbetarklass som är ovetande. Och det vill man ju inte bli beskylld för att vara.

Fre 16.25
Går ett varv på golvet. Försöker lokalisera en monter med billiga engelska pocket jag såg igår, men det är dömt att misslyckas. Träffar en gammal kompis från JMK. Det är författare i varenda monter, som med varsin mikrofon försöker överrösta varandra. I Aftonbladets monter är det debatt, i SR:s pågår inspelning. I Voltaires monter (nej, inte filosofen utan “Sveriges största kulturmagasin”) pågår någon slags performance eller teater med en säng, ett bord och människor i sekelskifteskläder. Oavsett syfte eller kvalitet är det en större kulturgärning än förlagets utgivning av böcker, vars främsta titel är "Desperate Housewives Kokbok".

Fre 17.00
Horace igen, den här gången om klassiker i samspråk med några förläggare. Det är ett rätt trevligt samtal, men går mycket ut på att göra reklam för de egna klassikerserierna. Titeln på seminariet, "Klassikerns väg tillbaka", implicerar att den varit borta, men det kan naturligtvis inte deltagarna relatera till. Horace kommer mer till sin rätt här, och pekar på många orsaker till klassikerns nödvändighet, bland annat att de unga arga bahöver något att göra uppror mot. Dessutom får jag här mitt favoritcitat från mässan, sagt av futuristiska poeten Hugo Ball på tjugotalet: “Man borde bränna alla böcker, det skulle bli en underbar tid för myterna”.

Fre 18.28
Bengt Jangfeldt talar på internationella torget om ryske poeten Majakovskij. Och yttrar de ord som de flesta författare här nog skulle vilja säga någon gång: “Kan ni inte läsa boken istället så slipper jag dra det en gång till?”

Fre 20.10
Indisk mat.

Fre 21.00
Går upp och ned för Andra Långgatan. De är fullt eller sunkigt eller båda delar på alla pubarna. Det är mycket telefonsamtal fram och tillbaka och oklart vem som egentligen ringer från vems telefon. Det är hela tiden någon som ska komma om fem minuter. Men till slut går vi i alla fall in nånstans. Och där finns till och med ett ledigt bord!

Fortsättning följer…

Alice Thorburn

Publicerad: 2007-10-06 13:29 / Uppdaterad: 2007-10-06 13:29

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?