Den sista legionen är skriven med en filmatisering i tankarna, säger Manfredi i förordet. Och redan efter en sisådär tjugo sidor är de värsta Hollywoodfarhågorna infriade. Då har hjälten presenterats, han har busvisslat på sin häst som omedelbart kom skrittande och den ondaste av fiender har skridit in i handlingen. Det svarta och det vita […][...]