Det har onekligen varit en spännande Nobelprisvecka. Först kom Knut Ahnlunds oerhört töntiga så kallade avhopp. (Jag menar ”Jag var officiellt med och beslutade om priset, men nu ett år senare har jag faktiskt läst författaren i fråga och nu ångrar jag mig” – i vilken värld är det något annat än ett pinsamt erkännande […][...]























