När jag var på rockfestival i Budapest spelade
Patti Smith, den enda i sitt slag, fast hon vid första åtanken spelar vanlig rock så är det elgitarrpoesi. Hon sjöng där på szigetfestivalen, en ö mitt i Donau, i Budapest. Hennes uttryck, rösten, orden tvingade mig när hon predikade ”am dancing bare footÂ…” att snöra av mig skorna och kasta iväg dem upp i luften. Jag gjorde det hon sa, en frälst. Jag skämdes när sandalerna landade i
huvet på en strax framför mig men jag dansade redan barfota då, så skammen syntes ej. Efter konserten smög sig verkligheten på, jag skulle frysa utan skor resten av festivalen men jag hittade skorna när folkmassan strövat iväg.

Sådana upplevelser har jag som resonansbotten när jag går på bokmässan. Jag vet att det kommer hända sånt när texter räcker ut en arm och är direkta göromål, handlingar bara i hjärnans filosofiska vindlingar eller direkt som när jag blir tvungen att
slänga mina skor på rockfestivalen. På bokmässan
gungar jag med Latin Kings och jag ser när Bob Hanssons dikt ”Andas” uppmaning att göra något oväntat som att kyssa en främling i nacken ger
resultat, damen närmast honom när han hoppar av
scenen sträcker fram nacken och han kysser henne där.

Jag beundrade mannen inne på Rum för poesi som var nittio bast och knappt tog sig upp på scenen, men skulle upp och läsa sina dikter ändå. Han har inte släppt en diktsamling på tjugo år, men nu vid nittio
fyllda så släpper Augustin Mannheimer
diktsamlingen ”Öppnas om natten” och pekar med käppen auktoritärt var han vill ha micstället och så läser han dikt med djup basröst.

Det är fantastisk på mässan och jag kastar i tanken mina skor upp i luften. Lennart Hellsing får mig i samma rum för poesi att göra det mest socialt acceptabla i samband med scenkonst, jag skrattar,
det är en direkt iscensättning av publiken, en
reaktion rakt ut, direkt efter de tokroliga dikterna som mannen i den Gula kostymen för fram. Han drar fram toapoesin, den som står på väggarna på toaletten som jag alltid läser med intresse, den samlare som man nu är. Tänk, tänker jag, en till som gillar sånt, läser det och bevarar. Jag kastar mina skor på honom, fan vad bra!

Och så de där totala vilda dikterna av Daniil Charms som Dimitri Plax nyöversatt. Rysk modernistisk poesi av formatet udda, också i Rum för poesi. Gud vilken hög skor jag lämnat där.

Annorstädes var också läge för direkta reaktioner på ord, t.ex. komikerns Lasse Erikssons sätt att presentera sin bok ”Gode Gud, ge mig tålamod, men gör det fort" ger mig anledning att skratta.

I vimlet på mässan finns alla, men de som får mig att titta lite extra är inte författare utan Lasse Åberg som smyger omkring och ser grå ut och så Eva Dahlgren som är lång. Fredrik Lång tigger jag en bok av vid det finska förlaget Schildts monter som plåster på såren för att han inte kom. Han skulle fotvandra från Småland till mässan men fick ont i foten i
Finland, men denna idoga författare har som vanligt en ny roman på mässan. De ger mig motvilligt en bok när jag säger att författaren lovat mig en. Ett tips om man har dåligt med pengar på mässan. Se till
att författaren inte är där då om du mot förmodan ljuger. Göran Greider ses överallt, både på Rum för poesi och Aftonbladet och överallt, jag håller på att krocka med hans mage en gång.

Och så här skulle jag kunna fortsätta i evigheter och berätta om mer eller mindre aftonbladiga möten.

Patti Smith var dock inte där, så alla var egentligen ganska skodda och gjorde ett
bra jobb, där på golvet i fotriktiga skor
eller vad det nu var vi rekommenderade här på dagensbok.com.