Detta med alternativa historieberättelser, vad hade hänt omÂ…, har blivit stort bland annat genom författare som Harry Turtledove och Stephen Baxter för att inte nämna Dan Simmons "Ilium". Själv har jag aldrig varit speciellt intresserad av detta utan har föredragit lite vidare svängar och om det utspelar sig på jorden så föredrar jag att gör det i framtiden även om det finns lysande undantag som Orson Scott Cards "Pastwatch: The Redemption of Christopher Columbus". En underbar historia. Jag gjorde ett undantag för "The Years of Rice and Salt" av Kim Stanley Robinson för att se vad alla var så fascinerade av, det är en av de mest omskrivna och hyllade sf-böckerna de senaste åren.

Ett problem när det gäller denna typ av berättelser är att man inte vet vad man ska tro på. Vad är sant och taget från verkligheten, vad är falsk och påhittat för att passa in i berättelsen och framför allt vad är bortplockat för att inte störa historien? Om jag vet att det är en historia som bygger på fiktion så är det ok, då vet jag att jag inte ska ta något av det som står som fakta jag kan lägga på minnet och använda. När det gäller alternativ historia blir jag osäker och jag funderar på vad som är sant och inte. Detta gör att jag inte njuter av berättelsen på samma sätt som jag borde och det är synd och ett viktigt skäl till att jag till stor del valt bort denna genre. Nu har jag ju verkligen gillat flera släpp här så jag kanske måste omvärdera min position men det sitter långt inne att erkänna…