Rätt så ofta inleder man möten med att formulera syftet med mötet. Det är liksom ett alibi för att man inte ska ta någon annans tid i onödan även om man så fort man har formulerat syftet kan ägna sig åt att fika och debattera helt andra saker än själva syftet med mötet.

Det fick mig att fundera lite kring böckers syfte och funktion. Böcker fungerar som sällskap, sömnpiller och tidsfördriv. Böcker kan vara grund för samtal, utveckling och stimulans. Böcker ger inspiration, utbildar och sprider glädje. Böcker väcker känslor och startar debatter. Syftena med att läsa böcker är säkert lika många som bokläsarna – precis som syftena med att skriva en bok torde vara lika många som författarna.

Det slår mig ibland att jag läser utan att ha något egentligt syfte med det. Jag bara läser. Det kanske är typiskt bokslukaren. Men sedan händer det något. För fyra timmar senare och sista sidan vänd så är det sällan jag inte reagerar. Jag kan bli glad över en rolig bok, arg över en korkad bok, likgiltig över en intetsägande bok, full i fniss av en humoristisk bok och ibland till och med känna mig alldeles uppfylld av en riktig bra och intelligent bok. Så även om jag inte vet syftet i förväg så fyller boken alltid en funktion. Och det är rätt fantastiskt.

Sedan är jag helt för att inte ha ett syfte med allt. Det går faktiskt bra att bara läsa. Att ta sin egen tid i onödan får man nämligen göra så mycket man vill. Och fika och läsa böcker går dessutom alldeles utmärkt att kombinera. Utan att formulera några syften innan.