Att sex har en klar jämställdhetsaspekt är väl inte direkt någon nyhet. Katerina Janouch har jobbat som sexrådgivare sedan 1987 på bland annat Veckorevyn och skriver i Orgasmboken om det orättvisa i att så många kvinnor inte blir tillfredsställa när de har sex. För att råda bot på denna orättvis så presenterar Katerina 250 tips på hur orgasm ska nås.

Boken har glada utrop och klämkäcka uppmaningar till övers för alla. Inga problem är för stora eller för små för den delen utan så länge man är heterosexuell och har experimentlusta så finns det inga gränser för vilka höjder man kan uppnå.

Vissa poänger har den här boken absolut. Den besitter ju inget av den hyschpysch-hållning som har varit så nedtryckande för den kvinnliga sexualiteten. Dessutom så fokuserar den på det bisarra i att flickor ska skämmas för sin sexualitet och för att onanera medan det ses som något naturligt för pojkar. Det kvinnliga könsorganet beskrivs även utförligt och klitoris får den grundliga genomgång som ingen biologilärare hittills lyckats med.

Boken är inte heller endast till för kvinnor. Mäns orgasmer tas också upp. Att mannens njutning ägnas ett mindre antal sidor än kvinnans förklaras med att det fortfarande är färre kvinnor än män som får orgasm. Det upplägget är väl inte heller helt fel då läsare av olika kön kan lära sig lite om sitt eget men också om andras.

Dock är detta ju som vanigt en sak som gäller sex mellan man och kvinna. Jag tycker att det är tröttsamt med alla dessa råd om hur man ska piffa upp sitt trista heterosexuella förhållande. Det är ju visserligen ett steg på vägen att tala om att sex kan utföras utan partner men om partnern är med så är den av det motsatta könet.

Dessutom är jag så less på att läsa om nya ställningar, tantrasex, spännande lekar och hur man uppnår den ultimata multipla orgasmen. Jag antar att jag både är frigid och pryd men att låtsas att den jag tänker ha sex men inte finns i rummet känns föga tilltalande. För det första vill jag inte bli sedd som ett objekt och än mindre låta mig hetsas upp av det. Men för det andra så har jag svårt att se det rent intressanta i att försöka inbilla sig att man är ensam på 23 kvadratmeter när man bevisligen inte är det.

Men för den som önskar sig en kitschig chockrosa bok med allt det som vi redan läst i Expressen och i Veckorevyn så finns den ju här. Vill man däremot på allvar överbrygga ojämlikheterna i synen på kön och sexualitet så är det bättre att läsa RFSU:s böcker Fittfakta och Kukkunskap.